I Umeå hängde Palestinaaktivister den 19 juli upp dockor klädda i randiga dräkter, märkta med gula Davidsstjärnor och fångnummer – symboler typiska för Förintelsens koncentrationsläger. På plakat proklamerades att ”ett folkmord är ett folkmord är ett folkmord”, med en tydlig anklagelse om att Israels agerande i Gaza skulle vara jämförbart med historiens mest systematiska utrotning av en folkgrupp. Denna aktion väcker inte bara avsky utan också djupa frågor om sanning, ansvar och språkets makt. Hur kan en så empatilös gest rättfärdigas i en kamp för rättvisa?

Folkmord definieras, enligt FN:s konvention från 1948, som handlingar utförda med avsikt att helt eller delvis förinta en grupp baserad på nationalitet, etnicitet, ras eller religion. Folkmord är inte synonymt med krigets civila offer eller ens med omfattande våld – det kräver en specifik avsikt att utplåna en grupp som sådan. Förintelsen, där sex miljoner judar systematiskt mördades, är det paradigmatiska exemplet. Aktivisternas symboler och retorik urvattnar folkmordets begrepp och riskerar att trivialisera en av historiens värsta illdåd.

Att likställa Israels operationer i Gaza – hur kritiserbara de än må vara – med Nazitysklands industriella utrotning är att överge kravet på klarhet. Israels interventioner, särskilt efter Hamas attacker den 7 oktober 2023, motiveras av självförsvar mot en organisation vars stadgar och retorik uppmanar till Israels utplåning, ett mål som i sig bär drag av folkmord enligt FN:s definition, genom sin avsikt att eliminera en nation och dess folk. Hamas gisslantagande och raketbeskjutningar är strategier för att eskalera konflikten och provocera respons. Ändå fokuserar vissa aktivister enbart på Israels respons. Detta reducerar en komplex konflikt till en falsk berättelse.