Friskolor har blivit populära bland föräldrar och elever. Tyvärr får de ofta klä skott för problem som finns i grundskolan. Man bör komma ihåg att runt 85 procent av grundskolans elever går i en kommunal skola. Det är där problemen finns. Den utlovade pedagogiska mångfalden bland friskolorna blev det kanske inte så mycket bevänt med. Det skriver biträdande professor Arne Engström.
Värdet av det tidiga 1990-talets friskolereform ligger i stället i att svenskt skolväsende blivit mer likt det i andra liberala demokratier i västvärlden. Det offentliga skolmonopolet, som följde med grundskolan, reducerades till en kort parentes i den svenska skolans historia.
Socialdemokraternas motstånd mot friskolor går tillbaka till 1960-talet då grundskolan infördes. Skolan skulle vara ett verktyg för att förändra samhället. Men att pedagogisera sociala problem har aldrig fungerat och kommer inte att göra det. Skolan måste få fokusera på att utveckla elevernas kunskaper. Det är lärandet som får unga människor att växa. Låt skolan vara skola.
Det är nu dags för regeringen att gå vidare på den inslagna vägen mot en normalisering av skolväsendet. Två mindre, men för vissa väljare viktiga reformer som lätt kan genomföras är att uttryckligen tillåta religiösa friskolor och hemundervisning, trots liberalernas motstånd.
I de flesta europeiska länder är religiösa skolor ett naturligt inslag.
Själv är jag varken troende eller förespråkare för hemundervisning. För mig är det mer en principiell tolerant hållning, den enda rimliga i ett pluralistiskt samhälle.
I de flesta europeiska länder är religiösa skolor ett naturligt inslag i skolväsendet. Ingen tycker att det är något märkligt. Religiösa friskolor tolereras i Sverige, men inte mer. Socialdemokraterna har länge velat förbjuda dem, men det har stupat på Europakonventionen. Konventionen skyddar barns och föräldrars rätt att tillförsäkras en undervisning som är i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.
Här kommer också frågan om inte hemundervisning bör tillåtas, där alltså föräldrarna tar över ansvaret för sina barns skolgång. I våra nordiska grannländer Danmark, Finland och Norge är det tillåtet. Förklaringen ligger i att man där har läroplikt eller undervisningsplikt, till skillnad från Sverige som har skolplikt. Skolplikten infördes ursprungligen för att utöva social kontroll av den ökande landsbygdsbefolkningen.
Hemundervisning är ett vanligt fenomen världen över. Den är vanligtvis begränsad till en liten andel av eleverna. I Sverige är den i stort sett förbjuden. Föräldrar som ändå hemundervisar sina barn hotas med böter och en del flyr till det svenskspråkiga Åland där det är tillåtet.
Föräldrars motiv till hemundervisning varierar. Det kanske är att man vill leva enligt sin tro, man vill inte att barnen ska mobbas i skolan eller att man känner att man inte passar in i den svenska skolan. Det är omsorgen om barnens och familjens bästa som vägleder föräldrarna. Den är en viktig social ventil för föräldrar som vill leva sitt liv enligt sin egen övertygelse.
Den repressiva och närmast fördomsfulla hållning som skolmyndigheterna i dag har till religiösa friskolor och hemundervisning har blivit alltmer överspelad. Skolan har många problem, men att elever i vissa friskolor får deltaga i bordsbön eller att en liten grupp föräldrar hemundervisar sina barn hör inte dit. Inte heller utgör de något hot mot grundskolan. Det är i stället socialdemokraternas och liberalernas ideologiska motstånd som hotar ett pluralistiskt samhälle. Vi behöver en tolerant och frihetlig skola.
Arne Engström
Biträdande professor Strömstad akademi
