Det finns få svenska institutioner som försvaras så reflexmässigt som Systembolaget. Så fort monopolet ifrågasätts kommer samma svar: folkhälsa, ansvar, skydd mot missbruk. Men ju närmare man granskar argumenten, desto tydligare blir det att monopolet i dag vilar mer på tradition och symbolpolitik än på logik, skriver musikern och skribenten Hasse Jerner.
Vi kan ta en jämförelse med Italien. Där säljs alkohol i vanliga butiker. Samtidigt visar internationell statistik från bland annat OECD att Italien har betydligt lägre nivåer av berusningsdrickande än Sverige, trots att landet saknar detaljhandelsmonopol. På vissa alkoholrelaterade skadeindikatorer ligger Italien också bättre till, medan Sverige ligger bättre till på andra områden, som lägre total konsumtion per capita. Poängen är enkel: sambandet mellan försäljningssystem och alkoholskador är betydligt mer komplext än vad monopolförespråkare ofta gör gällande. Om fri försäljning automatiskt ledde till katastrof borde verkligheten se betydligt enklare ut.
När detta påtalas flyttas argumentationen snabbt. Då heter det plötsligt att skillnaden inte handlar om försäljningssystem, utan om ”dryckeskultur”. Svenskar super på fel sätt, italienare dricker mer civiliserat. Men om det nu är beteenden och kultur som förklarar problemen återstår den avgörande frågan varför just ett statligt monopol skulle vara den bästa lösningen.
Det blir ett märkligt resonemang när vuxna svenskar ska regleras hårdare därför att de anses ha en sämre kultur kring alkohol. Staten begränsar då människors valfrihet, inte på grund av individuellt samtida beteende, utan utifrån kollektiva antaganden om hur människor som grupp förväntas agera och historiskt anses ha agerat.
Där hamnar man fel. Om staten motiverar inskränkningar med hänvisning till kultur snarare än människors faktiska handlingar riskerar principen om personligt ansvar att urholkas. Lagar bör vara generella och bygga på beteenden och konsekvenser – inte på föreställningar om olika gruppers normer, värderingar eller historia.
Inte ens som företag framstår monopolet som särskilt imponerande. Trots ensamrätt på marknaden gick Systembolaget med 172 miljoner kronor i förlust under första kvartalet. Ett minusresultat – för ett företag helt utan konkurrens.
Uppdraget är att sälja en laglig produkt på en skyddad marknad där konkurrenter förbjudits.
Samtidigt har bolagets vd en årslön på omkring 7,5 miljoner kronor. Om en framgångsrik handlare inom ICA Gruppen i fri konkurrens tog ut samma ersättning skulle det sannolikt beskrivas som girighet och väcka moralisk indignation. När ett statsägt monopol gör det möts det däremot mest av tystnad.
Uppdraget är att sälja en laglig produkt på en skyddad marknad där konkurrenter förbjudits. Vanliga företag måste vinna kunder genom service, prispress, innovation och effektivitet. Monopolet behöver bara finnas kvar.
Samtidigt säljs cigaretter och snus i privata butiker under hårda regler, hög skatt och strikt ålderskontroll. Produkter med väldokumenterade hälsorisker och stark beroendepotential anses alltså kunna hanteras utan statligt detaljhandelsmonopol. Men när det gäller alkoholdrycker hävdas plötsligt att privata handlare inte kan anförtros samma ansvar. Det är svårt att se logiken i att just alkoholen kräver en så långtgående särlösning.
Om det gick att köpa en flaska vin hos ICA Gruppen, Axfood eller andra handlare skulle kunderna få bättre tillgänglighet, handeln nya intäkter och ett kvarvarande Systembolaget tvingas möta konkurrens på riktigt.
Man måste fråga sig varför beviskraven är så låga när det gäller att begränsa människors frihet. Om staten vill ha monopol på en laglig vara borde den kunna visa tydliga och samtida resultat, inte luta sig mot gamla berättelser från 1800-talets brännvinssverige, vaga kontrafaktiska antaganden och moraliska symboler.
Sverige har förändrats. Resandeinförsel, restaurangkultur, nätbeställningar och europeisk öppenhet har redan gjort monopolet allt mindre relevant. Kvar finns mest ett dyrt, omständligt och paternalistiskt system som signalerar misstro mot vanliga människor – och mot privata handlare.
Det är fullt möjligt att vilja minska alkoholskador utan att staten driver butik. Ålderskontroller, skatter, vårdinsatser, information och hårda straff mot rattfylla fungerar även i länder utan monopol. Det handlar inte om anarki eller fri sprit åt alla. Det handlar om att behandla vuxna människor som ansvariga medborgare.
Systembolaget försvaras ofta som en svensk framgångssaga, men är snarare ett monument över en tid då staten ansåg sig veta bättre än individen.
Frågan är inte om Systembolaget ska finnas kvar. Frågan är varför andra inte får konkurrera.
Hasse Jerner
Fri skribent och musiker
