I en debattartikel i Epoch Times vecka 5 menar Katarina Ikonen att ålderism är ett centralt problem för arbetsmarknaden. Men fokus på diskriminering utifrån ålder riskerar att dölja kompetensförsörjningens verkliga mekanismer, där moderna rekryteringsstrategier i praktiken stänger många arbetssökande ute – inte minst seniora kandidater. Det menar organisationskonsulten Sofia Olsen.

Att söka jobb i dag kan kännas som att vara en obetald skådespelare i en produktion där manuset redan är färdigskrivet – och där rollerna i praktiken redan är fördelade internt. Så sade en av mina närmaste vänner häromdagen efter ett samtal om jobbsökande. Ändå fortsätter vi att provspela. Vi lägger dagar på tester, intervjuer, caseuppgifter och resor. Vi förväntas prestera på topp, utan ersättning, i processer som ibland mer liknar uthållighetsprov än rekrytering.

I den offentliga debatten pratar vi alltmer om ålderism. Men vi pratar mer sällan om hur moderna kompetensförsörjningsstrategier kan bidra till en arbetsmarknad som i praktiken stängs för många – inte minst för erfarna arbetssökande.

Det finns en seglivad föreställning om att hög utbildning och lång erfarenhet fungerar som en garanti mot arbetslöshet. Verkligheten är mer komplex. Även bland akademiker har arbetslösheten ökat, och fler vittnar om långa perioder mellan kvalificerade uppdrag. Samtidigt förs en debatt där vissa pekar på att majoriteten fortfarande får jobb relativt snabbt, medan andra lyfter fram en växande grupp som fastnar i långvarigt arbetssökande. Båda bilderna kan vara sanna samtidigt. Det centrala är att arbetsmarknaden inte längre fungerar lika linjärt som vi vill tro.

Många organisationer har i dag uttalade strategier för att premiera intern rörlighet. ”Grow your own”-modeller, interna karriärtrappor, successionsplanering och talangprogram är rationella ur ett företagsperspektiv. De minskar risk, sparar introduktionstid och stärker lojalitet. Problemet uppstår när dessa strategier kombineras med en extern annonsering som ger sken av en öppen konkurrens – trots att den interna kandidaten i realiteten är förstahandsvalet.

För den som står utanför organisationen skapas en illusion av tillgängliga jobb. Platsbanker och annonser signalerar en rörlig arbetsmarknad. Men om vägen in i företaget i praktiken går via ingångsjobb, traineeprogram eller juniora roller kan seniora kandidater paradoxalt nog bedömas som överkvalificerade. De passar inte in i modellen, trots att de besitter den kompetens som arbetsgivare samtidigt säger sig sakna.

Effekten blir en arbetsmarknad där antalet verkligt öppna tjänster är färre än vad statistiken antyder. Vissa arbetsgivare är juridiskt skyldiga att annonsera tjänster även när man redan har en intern kandidat i åtanke. Resultatet är rekryteringsprocesser där externa sökande investerar betydande tid och energi – utan realistiska förutsättningar att få jobbet.

Samtidigt har urvalsprocesserna blivit alltmer omfattande. Personlighetstester, logiktester, arbetsprover, flera intervjurundor, möten med fackliga representanter och resor till och från intervjuer är i dag standard i många rekryteringar för seniora roller, inte minst chefsroller. För arbetssökande innebär detta i praktiken obetalt arbete. Efter att ha lagt motsvarande flera arbetsdagar på rekryteringsprocesser börjar frågan kännas rimlig: Har vi passerat gränsen mellan urval och gratisarbete?

Transparens skulle vara ett första steg. Om en tjänst primärt är avsedd för intern rekrytering borde det framgå tydligare. Det skulle spara tid, resurser och frustration – och bidra till en mer ärlig arbetsmarknad.

Vi behöver också våga diskutera hur kompetensförsörjningsstrategier påverkar rörligheten mellan organisationer. Ett arbetsliv där det i praktiken är svårt att byta spår eller ta sig in i nya sammanhang riskerar att bli både ineffektivt och exkluderande. Det gäller inte minst för seniora medarbetare, som i teorin hyllas för sin erfarenhet men i praktiken kan hamna mellan stolarna.

Att söka jobb borde inte kännas som ett skådespel.

Sofia Olsen
Organisationskonsult, ledare och författare