I Epoch Times vecka 1 argumenterade Jakob Sjölander i artikeln ”Vargstammen är en lyx som inte är gratis” för att storstädernas vargromantik i praktiken vältras över på landsbygden. I en replik hävdas att konflikten är fel beskriven: stödet för varg är brett, medan motståndet främst drivs av jaktintressen och jaktens villkor. Det menar en ekologivän som väljer att vara anonym av rädsla för repressalier.
Det är inte så att landsbygden hatar vargen. Tvärtom, de vill ha den, vilket har bekräftats i många undersökningar. Jakob Sjölander är troligen influerad av jägarsnacket, det vill säga att landsbygden inte gillar vargen, och att storstäderna gillar dem för att de ändå aldrig ser dem – ett argument som är svårt att undgå då jägarna är de som oftast hörs mest i media.
Det är oftast jägarna och de som har tamdjur i eller nära skogen som inte vill ha vargar i skogarna. Jägarna vill ha maximalt med vilt att jaga, och vill omforma naturen efter jakten, i stället för att omforma jakten efter naturen. Jägarna vill kunna släppa sina hundar vid jakten, men vargarna dödar ofta sådana hundar (som ju är en tam varg i praktiken) som klampar in i deras revir.
I stället för att välja en annan jaktmetod så vill jägarna oftast helt utrota vargarna. Det är ju så ekologiskt okunnigt att jägarna borde läxas upp för att över huvud taget få behålla sin jägarexamen. Dessutom vill jägarna oftast minska alla rovdjur maximalt (oavsett ekologiska krav) för att antalet villebråd ska maximeras.
Jag tror att de flesta, både på landsbygden och i tätorterna är mer oroliga för att krocka med älgar och rådjur, och att få sina grödor uppätna, eller uppbökade av vildsvin, än att det går vargar i skogarna.
Det finns i världen väldigt få bevis (om ens några) för att friska, fria vargar går till angrepp mot människor, men det finns tusentals bevis på att tamhundar biter ihjäl och skadar människor. 4 000 hundbitna bara i Sverige förra året. Detta om något borde göra folk oroliga för att få sina barn bitna eller dödade.
Jakob Sjölander har fel i att storstadsbornas inställning till vargarna är det som bestämmer över antalet vargar i landet. Det är egentligen politikerna som bestämmer, och de är otroligt påverkade av jägarna. Detta beror med all sannolikhet på att politikerna till stor del tillhör samma slags folk som jägarna, det vill säga ofta är markägare – och därmed är det en form av korruption. Annars skulle vi inte ha en så pass inavlad vargstam i Sverige där alla vargar genetiskt är syskon med varandra.
Vargstammen är en nödvändighet för att ekologin ska fungera, som den gjort i miljoner år.
Sjölander har beviset i att antalet lodjur hålls nere på nästan inavelsnivå, trots att ingen är rädd för lodjur, utan väldigt många älskar dem, och trots att antalet angrepp på får och get är cirka 50 stycken i landet per år. För övrigt, jämför gärna dessa låga tal på rovdjursangrepp med antalet djur som blir lemlästade och dödade av trafiken varje år. Ingen har namn på dem, men lidandet är lika stort i varje enskilt fall. Om man jämför Sveriges vargstam med många andra länders så har vi en otroligt liten vargstam med tanke på att vi har så mycket natur.
Skulle man styra var vargarna ska vara, med pengar till kommunerna, så blir det en onaturlig ekologi där vargen inte är där den ekologiskt passar in bäst – något som vargen vet bäst själv. Pengar får redan i dag de som drabbas av att deras tamdjur skadats av varg. Dessutom får de bidrag till att sätta upp rovdjursavvisande stängsel runt hagarna och skyddsjakt att ta till.
Om Jakob Sjölanders logik ska hålla så borde till exempel alla som kör bil få mycket pengar för risken att bli allvarligt skadade i en viltolycka. 75 000 viltolyckor inträffar per år i Sverige. Antalet viltolyckor skulle minska väldigt mycket om till exempel lodjur, vargar, björnar och järvar inte hålls nere på inavelsnivå, eller nära inavelsnivå.
Påståendet i rubriken att vargstammen är en lyx är felaktigt. Vargstammen är en nödvändighet för att ekologin ska fungera, som den gjort i miljoner år.
Anonym ekologivän
