Anthony Minghellas debutfilm är en vacker, saktmodig berättelse om hur tung sorgen kan vara att bära och om hur svårt det kan vara att hitta styrkan att gå vidare. Om vikten av att lämna det som varit och i stället leva i nuet.

Efter att hastigt ha förlorat sin pojkvän Jamie (Alan Rickman) är Nina (Juliet Stevenson) förstörd av sorg. Men just när hon är som mest förtvivlad, dyker Jamie upp igen som spöke. Nina blir överlycklig över att få ha sin älskade hos sig igen. Men det visar sig snart att Jamie har kommit tillbaka för att han är fast besluten att hjälpa Nina att gå vidare. Därför gör han vad han kan för att irritera henne.

Han flyttar runt möbler i lägenheten, höjer värmen tills det blir outhärdligt och bjuder till och med in sina många nya spökvänner för att titta på filmklassiker på hennes tv. På så sätt försöker han bryta Ninas idealiserade bild av honom och göra sorgearbetet enklare. Med tiden blir Nina galen på hans påhitt, men hon ges samtidigt kraft att leva vidare utan honom.