Kritik mot FN: ”Politiken har kidnappat vetenskapen”
Ny klimatrapport på gång
Ordförande Hoesung Lee (mitten) vid en presskonferens om IPCC:s specialrapport "Klimatförändringar i marken", Genève den 8 augusti 2019. Foto: Fabrice Coffrini/AFP via Getty Images


Tusentals forskare arbetar med den nya rapporten från FN:s klimatpanel, IPCC. Den är ett viktigt underlag för beslut i klimatarbetet på olika nivåer. Samtidigt kritiseras panelen för att uppvisa en felaktig hotbild.

Lena Lindström är en av Sveriges två representanter i klimatpanelen, båda arbetar vid SMHI, Sveriges kontaktpunkt för IPCC på regeringens uppdrag.

– IPCC:s rapporter sammanställer forskningsresultat världen över och ger en mer gedigen kunskapsgrund än exempelvis enskilda forskningsartiklar, säger hon till Epoch Times.

Lindström förklarar att klimatpanelens arbete utgör en grund för bland annat FN:s klimatförhandlingar, klimatarbetet på nationell nivå, näringslivet och som kunskapsgrund för medborgare och media.

IPCC:s arbetsgrupp III samlades 19–28 april i ett digitalt möte för att arbeta vidare på sitt bidrag till den sjätte klimatrapporten, AR6. Nu arbetar man på den slutliga rapporten som ska vara klar 2022, och på ett utkast till sammanfattning för beslutsfattare, Summary for Policy Makers, SPM.

Jim Skea är vice ordförande i arbetsgrupp III.

– Våra författare har arbetat hårt för att överlämna ”Second-Order Draft”, som fick över 80 000 kommentarer från över 850 statliga granskare och experter. Det kommande mötet ger dem möjlighet att inventera i den här avgörande återkopplingen och fortsätta i förberedelserna för ett relevant och genomarbetat slutligt utkast, säger han i ett uttalande.

Gruppen ansvarar för att bedöma ”åtgärder mot och lösningar på hotet från farliga klimatförändringar genom att minska utsläpp och öka kolsänkor för de växthusgaser som ger upphov till global uppvärmning”, enligt IPCC:s webbsida.

Rapporten behandlar särskilt energi, jordbruk, skogsbruk, markanvändning, och transport och industri, vilka utvärderas utifrån hållbar utveckling. Man undersöker även kopplingen mellan utsläpp av växthusgaser och konsumtion och beteende.

Medveten om kritik

Lena Lindström berättar att hon och Markku Rummukainen representerar Sverige i IPCC:s beslutsmöten. Det finns även svenska forskare och experter, bland annat från Göteborgs universitet, Lunds universitet, SLU och IVL, som deltar som författare i IPCC:s arbete.

Sverige medverkar också i expertgranskningen av rapportutkasten. IPCC har en öppen inbjudan för de som vill delta.

Flera hundra forskare medverkar i de tre arbetsgrupperna. I granskningsskedet deltar sedan ett par tusen forskare och experter.

Det förekommer ibland kritik som menar att IPCC är ”alarmistiskt”, och kritik som menar att IPCC är för ”försiktigt”. 

Lena Lindström, svensk representant i IPCC

Lindström är medveten om att det finns kritik mot IPCC.

– Det förekommer ibland kritik som menar att IPCC är ”alarmistiskt”, och kritik som menar att IPCC är för ”försiktigt”. Även om den vetenskapliga kunskapsbasen om klimatförändringen är väletablerad så finns det ju fortfarande en del olika syn i världen på klimatfrågan, klimatåtgärder och så vidare, vilket kan ligga bakom.

För att skapa sig en egen bild av kunskapsläget hänvisar hon till IPCC-rapporterna och slutsatserna i dem. Uppgifterna i rapporterna har även källhänvisningar till de ursprungliga, vetenskapliga verken.

Sveriges två representanter i IPCC: Markku Rummukainen, Focal Point, och Lena Lindström, Focal Point Alternate. Foto: SMHI

När forskare och experter har granskat utkastet ger de ändringsförslag. Lena Lindström säger att det är forskarna som har sista ordet när det gäller rapporterna.

Rapporten sammanfattas till en sammanfattning, SPM, som används bland annat av beslutsfattare.

– Den ska vara policyrelevant utan att vara policyföreskrivande.

Sammanfattningen ska spegla innehållet i de underliggande rapporterna, förklarar hon. Slutversionerna av rapporterna tas inte upp till diskussion i IPCC:s panel. Det gör däremot SPM. Lindström förklarar att representanterna för medlemsländerna diskuterar den och att IPCC:s ledning inte har beslutsmakt.

Forskare som skrivit sammanfattningen konsulteras vid eventuella frågor. Dessa kan handla om något visst rön, om engelska ordval, eller att man vill hänvisa till fler resultat.

– Men, något lands specifika politik kan inte få genomslag, dels med tanke på det stora antalet länder som är med och diskuterar, dels eftersom även de sista skrivningarna tas med forskarna, säger Lena Lindström.

"Politikens påverkan tydlig"

IPCC har dock fått kritik för sina sammanfattningar för beslutsfattare. Elsa Widding är civilingenjör och har arbetat i energibranschen i 25 år. Hon skriver och föreläser om klimatfrågan, utifrån vetenskapliga studier. Hon säger till Epoch Times att sammanfattningarna som görs för beslutsfattare och som är det vi ser i medier är politiskt styrda och stämmer inte med arbetsgruppernas resultat.

– Man behöver avslöja diskrepansen mellan vad arbetsgrupperna WG 1-3 kommit fram till och vad Summary for Policy Makers innehåller. Då blir politikens påverkan tydlig. Politiken har kidnappat vetenskapen.

Widding menar att inflytandet från klimatpanelens regeringsutsedda representanter för FN:s medlemsländer är för stort när det gäller hur forskningsresultaten ska tolkas och framställas för allmänheten.

Man borde istället utgå direkt från IPCC:s rapporter.

– Där förekommer knappast några tankar om jordens förestående undergång utan om en ganska måttlig uppvärmning vid de fossila utsläpp som kan förväntas.

Helst hade hon sett att andra gjorde sammanfattningarna; som erfarna forskare som inte får forskningsmedel och därmed kan styras politiskt.

Sambandet ökad koldioxidhalt och temperatur

Den uppvärmning som hittills inträffat på de flesta håll är avsevärt mindre än klimatets slumpmässiga och oförutsägbara variationer, menar Elsa Widding.

Elsa Widding, författare och föreläsare. Foto: Privat

Hon citerar Lennart Bengtsson, professor emeritus i dynamisk meteorologi:

”Ingen skulle sannolikt ha märkt något om vi inte haft ett globalt observationssystem och om inte meteorologer hade nämnt något. Att oroa sig för den obetydliga uppvärmning som hittills inträffat och som endast till en del beror på ökade växthusgaser är vad som i själva verket är huvudproblemet. Jordens klimat domineras av naturliga variationer i vädret.”

Widding säger att det är stor skillnad mellan vetenskapen om kolsystemet och vetenskapen om sambandet mellan stigande CO2 och eventuella framtida klimatförändringar.

Gösta Walin, professor emeritus i oceanografi, förklarar sambandet mellan en ökning av koldioxidhalt och temperatur:

”'Allt annat lika så leder förhöjt pCO2 (koldioxidtryck) till en viss temperaturökning. Dock vet vi ännu inte efter många miljarder i forskningsbidrag hur mycket temperaturökning vi kan förvänta oss även i det förenklade fallet 'allt lika'. Det är skandal att denna meningslösa forskning får fortsatt förtroende och miljarder.”

”Om vi beaktar att allt möjligt händer hela tiden, dels beroende av mänsklig aktivitet, dels naturens egna påhitt, så kan vi inte med säkerhet säga någonting alls, till exempel kan vi inte säga säkert att ökningen de senaste 100 åren beror helt eller delvis på ökningen av pCO2 även om jag skulle hålla för troligt att ungefär en halv välkommen (!) grad beror på pCO2 och därmed på mänsklig aktivitet.”

Vill se ett omtag

Elsa Widding säger att klimatpolitiken kostar mycket i skattemedel.

– Det är beklämmande att kreativiteten att spendera skattemedel hos vilseförda politiker och makthavare helt saknar begränsningar eller förankring i verkligheten. Det räcker idag med att man i rubriken i anslagsbegäran har med “reducera koldioxidutsläpp”, så kommer en flod av skattemedel att ösas ut, tyvärr till ingen nytta.

Hon anser att då bilden av ett överhängande klimathot har så stor påverkan på världsekonomin borde man göra ett omtag. Dels vill hon se en granskning av IPCC:s agerande sedan starten och dels vill hon backa till tre grundläggande frågor.

– Har vi en klimatkris? Nej, det är en framtidsprojektion som i de värsta, men orealistiska modellscenarios indikerar höga temperaturer.

Att följa klimatmålen är att gå mot ett bristsamhälle där allting blir kompromisser. 

Elsa Widding, författare och föreläsare

Man bör också ställa frågan om det finns bevis för att människan är huvudorsaken till den måttliga temperaturhöjningen sedan slutet av lilla istiden. Tredje frågan är om det finns belägg för att människan kan kontrollera planetens klimat. Hon säger att de observationer som görs idag pekar åt motsatt håll mot vad politiken utgår från.

– Om man ändå är övertygad bland världens ledare om att de drastiska förändringarna av samhället måste göras bör man förstå att det inte är möjligt med respekt för demokrati och allmänna val. Ingen regering i västvärlden skulle överleva ens nästa val om man berättar sanningsenligt vad som krävs. 

– Att följa klimatmålen är att gå mot ett bristsamhälle där allting blir kompromisser som följd av det energibortfall som blir en konsekvens av klimatmålens genomförande, säger Widding.

1,5-gradersmålet

Varje land åtar sig i FN:s klimatavtal, Parisavtalet från 2015, att ha intentionen att göra större ansträngningar för att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. Att detta skulle vara möjligt är en föreställning, anser Elsa Widding, civilingenjör som har arbetat i energibranschen i 25 år.

Hon hänvisar till Lennart Bengtsson, professor emeritus i dynamisk meteorologi, som menar att det är lika orimligt att försöka nå ett 1,5 graders mål som att hävda att jorden kommer att värmas upp med 5 grader Celsius eller mer.

”Att planera för något sådant är som att planera för ett utbrott av en supervulkan eller att jorden träffas av en jättelik asteroid eller att vi får en pandemi som tar livet av 90 procent av jordens befolkning.”

Han förtydligar att jordens klimatsystem inte kan regleras som värmepannan i en villa.

Elsa Widding säger att det är en föreställning att tala om 1,5 graders uppvärmning. Hon menar att den globala uppvärmningen så gott som redan har nått dit – utan någon global katastrof. Jordens temperatur har stigit med 1,2 grader Celsius sedan 1880. Det innebär att det är 0,3 grader kvar till 1,5 grader.

– Om man vill nå Parisavtalets helt omöjliga mål krävs omöjliga åtgärder. Loppet är kört!

IPCC publicerade 2018 specialrapporten ”Global uppvärmning på 1,5 grader” om konsekvenserna av 1,5 graders global uppvärmning. Enligt sammanfattningen för beslutsfattare, SPM, förutser klimatmodeller skillnader mellan idag och en global uppvärmning på 1,5 grader. Några exempel är ökad medeltemperatur i de flesta land- och havsområden, extremvärme i de flesta bebodda områden, kraftig nederbörd i många områden och sannolikhet för torka i vissa områden.

Enligt Elsa Widding finns inga belägg för SPM:s hotscenario. Istället pekar dagens observationer åt motsatt håll, menar hon.

Visste du att vi även finns som papperstidning med veckoutgåva? Svenska Epoch Times – en traditionell nyhetstidning med klassisk, objektiv journalistik. Teckna din provprenumeration på papperstidningen idag – endast 99kr – klicka här för mer information.

 

Fakta

FN:s mellanstatliga klimatpanel

FN:s organ för att utvärdera vetenskapen kopplad till klimatförändringar.

Grundades 1988 av FN:s miljöprogram och Meteorologiska världsorganisationen (WMO).

195 medlemsländer.

Nuvarande ordförande är sydkoreanske Hoesung Lee, professor i klimatförändringarnas ekonomi. Första ordförande var den svenske meteorologen Bert Bolin (1988-1997).

Tre arbetsgrupper: Working Group I hanterar den fysiska vetenskapsgrunden av klimatförändringar, Working Group II hanterar påverkan, anpassning och sårbarhet, Working Group III hanterar åtgärder för att begränsa klimatförändringen.

IPCC publicerar omfattande klimatrapporter vart 6–7 år. Mellan dessa publiceras specialrapporter.

2013–2014 kom femte rapporten, AR5, vilket utgjorde det huvudsakliga vetenskapliga underlaget till Parisöverenskommelsen 2015.

Assessment Report 6, AR6, är IPCC:s sjätte arbetsprogram. Det omfattar flera rapporter, bland annat tre specialrapporter.

AR6 publiceras 2021–2022.

Källa: IPCC