För många väcker de brunspräckliga gnagarna avsky, men för Mott Sreymom, minröjare i Kambodja, är de som familjemedlemmar.
– De är väldigt vänliga. Jag litar på råttorna, säger han.
Hur många liv som de afrikanska jätteråttorna har räddat är svårt att veta, men de är åtskilliga. I det sydostasiatiska landet har råttorna blivit oumbärliga i sökandet efter landminor som dödat och lemlästat tusentals kambodjaner genom åren.
Råttorna, som kan bli upp till 45 centimeter långa och väga 1,5 kilo, tar sig smidigt fram över fälten och markerar för sina ledare när de känner doften av sprängämne som används i landminor.
Råttorna har ett välutvecklat luktsinne. Foto: Anton L. Delgado/AP/TT
– När jag arbetar med de här råttorna hittar jag alltid minor, de missar inte en enda, säger Mott Sreymom, 34 år och råtthandledare i minröjningsorganisationen Apopo. Organisationen utbildar gnagardetekteringsteam som inte bara arbetar i Kambodja utan även skickas till andra delar av världen där minor är ett problem.
Kambodja blev, efter mer än 30 års inbördeskrig, ett av de mest minerade länderna i världen. Omkring 20 000 människor har dött och dubbelt så många skadats av landminor och explosiv ammunition som ligger i marken.
Råttorna har ett välutvecklat luktsinne. Dessutom är de små och väger mindre än till exempel hundar, som också används av minröjningsteamen på Apopo.
– Jag litar verkligen på de här råttorna, säger Mott till AP:s utsända på plats i provinsen Siem Reap i nordvästra delen av landet.
– Vi arbetar med dem nästan dagligen, så vi kommer dem nära. De är väldigt vänliga och blir inte rädda. De är som en familj.
