Vi har en energidebatt som huvudsakligen handlar om valet mellan kärnkraft och vindkraft för en utbyggnad av vår elkraft. Debatten är polariserad, vanligen som en följd av bristande faktaunderlag, och i hög grad känslostyrd – något som drabbar båda energislagen. Det skriver den pensionerade miljöforskaren och experten på kvalitetssäkring, Eric Lindesjöö.
De faktiska kostnaderna och omständigheterna för de olika energislagen behandlas inte på ett jämförbart sätt. Debatten styrs av kortsiktiga politiska eller ekonomiska drivkrafter eller av personliga uppfattningar. Vårt klimatavfall räknas helt bort vid summeringen av kostnaderna för de samlade åtgärderna mot jordklotets temperaturhöjning.
All tillgänglig energianvändning medför en kostnad för miljön. Vattenkraften har ödelagt stora områden, med stora skador på mark och på växt- och djurliv. Brytning av alunskiffer med mycket lågt uraninnehåll kommer att ske i dagbrott, vilket kommer att påverka stora områden och orsaka läckage till mark och grundvatten. Riskerna med och kostnaderna för långtidsförvaring av kärnkraftsavfall tillkommer. Vindkraftsanläggningar kan medföra störningar för närboende. Utvinningen av jordartsmetaller till bland annat batteritillverkning kommer även den att påverka miljön negativt. Vissa av ovan nämnda störningar kan relativt enkelt åtgärdas medan andra har haft eller kommer att få allvarligare konsekvenser. Vissa negativa miljökonsekvenser kan inte undvikas.
Den svenska konsumtionen av el uppgick 2025 till 127 terawattimmar (TWh). Den totala produktionen uppgick till cirka 160 TWh. Den svenska konsumtionen fördelar sig på vattenkraft 43 procent, kärnkraft 28 procent och vindkraft 24 procent. De resterande 5 procenten fördelar sig på bland annat biobränslen och solenergi. Överskottet gick till export.
Det finns debattörer som hävdar att vindkraften är olönsam och att den är beroende av subventioner och handel med elcertifikat. Det är felaktigt då all vindkraft i dag byggs av privata, svenska och utländska kommersiella företag med vinstintressen. Den vanligaste kritiken mot vindkraftverk är att den upplevs som störande. Det blir allt vanligare att kommuner nekar en utbyggnad av skälet att vindkraftsparker påverkar omgivningen negativt. Problemet är att myndigheternas tillståndsprövningar hittills har varit för generösa och olägenheter som buller inte har beaktats tillräckligt. Här måste tillståndsreglerna skärpas. Ekonomiska kompensationer ska även kunna ges till drabbade boenden nära vindkraftsparker. Ett förslag till intäktsdelning för närboende finns framtaget och detta stöttas av vindkraftssektorn.
Under 1990-talet påbörjades statens avregleringar av elmarknaden. En mer långsiktig analys av behovet av kärnkraft, underhåll av kärnkraftverken samt ett modernt fungerande elkraftnätverk förbisågs till förmån för kortsiktiga vinster. Vattenfall lade ned flera kärnkraftsreaktorer, i hög grad grundat på låg lönsamhet och kostnader för nödvändiga renoveringar och förbättrade säkerhetskrav. De satsningar som gjorts av energiutbyggnaden därefter, har till stor del varit en utbyggnad av vindkraft med hjälp av privata aktörer. Även Vattenfall har agerat som en från staten fristående aktör med krav på vinst.
Elens stamnät kvarstår i statens ägo och i huvudsak även vattenkraftsanläggningarna och kärnkraftsreaktorerna. Delar av dessa kraftanläggningar och regionala elnät ägs nu av svenska och utländska kommersiella aktörer. Kommuner finns även som ägare av lokala elnät. Undantag finns dock, som kärnkraftverket i Oskarshamn som är helägt av tyska Uniper och finska Fortum. Efter avregleringen av elmarknaden är nu vårt elnät anslutet till den europeiska marknaden. Då efterfrågan på el för tillfället är högre i Europa blir konsekvensen att priserna på el även drivs upp i Sverige.
Nu går vi tillbaka till den tid då vi dumpade avfall i sjö och hav. Vi slapp se avfallet.
Vår energiminister driver nu hårt förslaget, över de politiska gränserna, på en gemensam överenskommelse om en storsatsning på nya kärnkraftsanläggningar. Vindkraft som möjligt alternativ bemöts med argument som att de har bristande lönsamhet och att de är störande. Det är relativt lätt att ta fram ett pris på vindkraft. Men ett pris för ny kärnkraft är mycket svårt att beräkna. Senast gällande förslag är statliga förmånliga lån på 400 miljarder kronor med prisgarantier per kilowattimme till investerarna. Bygget avser en utbyggnad med fyra till fem kärnreaktorer på cirka 50 TWh under perioden 2035–2045. Risktagandet blir högt med försenade tillståndsprövningar, osäkra kostnader, ej beprövad teknik med nyutvecklade kärnreaktorer samt osäkra byggtider. Som alternativ finns vind- och solkraft med korta byggtider och beprövad teknik. De kan anläggas till en lägre kostnad med motsvarande statliga ekonomiska utfästelser som för kärnkraft. En landbaserad produktion på 50 TWh för vind beräknas till 250–270 miljarder. En motsvarande landbaserad produktion för sol är 260-290 miljarder kronor. Uppgifterna kommer från Green Power Sweden och är en teoretisk uppskattning baserad på nuvarande marknadsförutsättningar.
Dessutom kan vi inte bortse från den faktiska kostnaden för att minska och rena klimatutsläppen. Nu går vi tillbaka till den tid då vi dumpade avfall i sjö och hav. Vi slapp se avfallet. Koldioxiden går nu osynligt rätt upp i atmosfären utan att vi begränsar den eller tar hand om den. Vattenfall har nyligen sagt nej till att bygga vindkraftsparker i Kattegatt med motiveringen att deras vinst blir högre om de i stället bygger vindkraft i länder som Tyskland och Nederländerna. Ett märkligt och ohållbart resonemang för miljön. Konsekvensen blir ökade koldioxidutsläpp fram till att alternativ kärnkraft står klar.
En enig riksdag behöver samla en grupp oberoende experter som gör en gemensam analys av möjliga scenarion till energilösning. Analysen bör innefatta kostnader för tillverkning, koldioxidbudgetar, omhändertagande av avfall, all form av miljöpåverkan och kompensation för olägenheter till bland andra boende intill energiverk. En central del i analysen måste vara kostnaden för att hantera själva klimatavfallet, i detta fall koldioxiden. En nackdel med kärnkraften är att vi inte vet när den kan komma i drift. Under tiden för utbyggnad av kärnkraftsanläggningar kommer vi att bygga på vår miljöskuld i form av koldioxid, vilket ska tas med i den ekonomiska kalkylen.
Parallellt med utbyggnaden av fossilfria energikällor behöver vi begränsa utsläppen av koldioxid. Men utmaningen blir givetvis stor för politikerna att finna ett nödvändigt och rättvist sätt att skapa en öronmärkt koldioxidskatt på fossila energikällor för att täcka utsläppskostnader. Om staten lägger en skatt på fem kronor per liter bensin och diesel tjänar man in cirka femtio miljarder kronor per år. Denna skatt kan användas till bland annat ett klimateffektivare stamnät och rening av koldioxid, så kallad carbon capture, från koldioxidproducerande energiverk. De storskaliga försök med koldioxidinfångning som görs i dag av Stockholm Exergi sker nu med statligt stöd. En tanke är dock att den framöver ska finansieras med handel i form av motsvarande elcertifikat som dock är mycket tveksam. Finansieringen bör kunna ske via koldioxidskatter som en kostnad för omhändertagande av avfall, om metoden visar sig fungera.
Jag saknar helt en diskussion om den nödvändiga förbättringen av vårt elnät. Dagens nät är som ett blodsystem med blodproppar. Områden med hög energitillgång kan ha bristande överföringskapacitet. Exempelvis ska sol- och vindkraft utnyttjas bättre när väder och vind är till fördel för dessa energislag. När väder och vind är sämre utnyttjar vi lagringsbara energislag som vattenkraft och kärnkraft. Vi måste kunna bygga smartare elnät som enklare kan hantera även småskalig elproduktion till låg kostnad. Att bli beroende av en storskalig energiproduktion gör oss sårbara. Inte minst med tanke på framtida internationella konflikter. Staten bör skjuta till mer pengar för att förbättra stamnätet. Privata och kommunala aktörer kan inte räkna hem kostnaderna för förbättringar av lokala nät.
Att ta hand om vårt klimatavfall måste få kosta. Vi behöver samla en grupp oberoende nationalekonomer, energitekniker, geologer, meteorologer och andra sakkunniga för att göra en grundläggande bedömning av hur vi ska kunna säkra en för klimatet och miljön hållbar energiproduktion. Ägare av energiberoende företag måste ingå i diskussionen av val av energislag inkluderande exempelvis elbehovet för tillverkning av fossilfritt stål. Vi kan inte låta oss styras av kortsiktiga politiska och ekonomiska satsningar.
Eric Lindesjöö
Pensionerad miljöforskare samt statlig tjänsteman inom kvalitetssäkring
