I ”Walkabout” möter vi två syskon som blir strandsatta i den australiska öknen. De får hjälp att överleva av en aborigin, som är ute på sitt mandomsprov. En film om människans plats i sin miljö, som skickligt och vackert förs fram genom ett distinkt filmspråk.
Den australiska nya vågen innebar inte bara att Australien fick ökade ekonomiska möjligheter inom sin filmproduktion – vilket öppnade dörrarna för större konstnärlig kvalitet – utan också att konstformen mer började handskas med nationellt angelägna frågor, som relationen till ursprungsbefolkningen och det brittiska inflytandet på den inhemska kulturen. ”Walkabout” från 1971 brukar räknas som den första filmen inom denna nya våg.
Två namnlösa barn, en tonårsflicka och en liten pojke, åker på utflykt i öknen med sin far. Väl där börjar fadern att skjuta mot barnen, som tar skydd bakom några stenar. Därefter eldar han upp deras bil och tar sitt liv – vilket lämnar barnen strandsatta i öknen. Det är en chockerande inledning, vars inverkan på barnen i princip inte behandlas. Snarare har självmordet en symbolisk mening, där barnen lämnas föräldralösa och arvlösa i en miljö som både är dem bekant och främmande. Den australiska kontinenten är deras hem sedan generationer, men de är på intet sätt anpassade till den miljö de bebor.
