Den politiska diskussionen kring vårdinformationssystem har pågått under många år. Undertecknad har i denna diskussion försökt få till ett gemensamt sådant på statlig nivå. Det skriver gruppledare i Region Västerbotten, Petter Nilsson (SD).
Vårdinformationssystem (VIS) är mjukvara som gör att vården kan följa patienten och dennes resa i vården. I dagsläget har 19 av 21 regioner samma tjänsteleverantör: Cambio. Än så länge.
Regionernas införande av nya system har över lag varit svåra. Införanden av såväl Cambio som Millennium har omgärdats av – i min mening – aningen väl ambitiösa regioner. Men också av kantiga överenskommelser där formella samarbeten behövts – som inte alltid blivit bra.
Få aktörer innebär en risk för sämre villkor kring leveranssäkerhet och annat.
De två regioner som i dag inte har Cambio har behov av att hitta alternativ till gamla tjänsteleverantörer. Västra Götalandsregionen har permanent avbrutit Millennium. Skåne har återigen skjutit upp införandet. Det är alltså inte omöjligt att samtliga regioner i Sverige hamnar under en och samma privata aktör, med i praktiken monopol på systemet.
Få aktörer innebär en risk för sämre villkor kring leveranssäkerhet och annat. En tjänsteleverantör med monopol är riskabelt. Det är särskilt anmärkningsvärt att systemet kommit under en privat riskkapitalists paraply (mer om det senare) eftersom systemet är en nationell angelägenhet – i princip som el eller vatten – i det att alla medborgare är beroende av trygghet i vården.
Här finns det flera säkerhetsdimensioner; för Sverige i både freds- och krigstid, för enskilda medborgares och Sveriges säkerhet. Att inte själv äga vårdinformationssystemet är inte oproblematiskt.
I det här läget upplever jag att många politiker har drivit på för regionala upphandlingar av VIS. Cambio ägs av riskkapitalbolaget Investcorp med huvudkontor i kungariket Bahrain. Detta bolag äger alltså Sveriges medborgares vårdinformationssystem – som medborgarna betalar för med sin skatt. Det tycks lätt att glömma att regioner, såväl som staten, finns där för medborgarna. Här tror jag att många politiker varit för ivriga.
Hur ser då Cambios ekonomiska förutsättningar ut? De har enligt sin Q3 från 2025 en kassa på 68,4 miljoner kronor och kan låna 200 miljoner kronor ytterligare.
Samtidigt har produktionsbortfall i regionerna inneburit extra kostnader för regionerna. Eventuella rättegångsprocesser och inte helt färdiga leveranser gör det inte orimligt att oroa sig lite över Region Västerbottens likviditet, särskilt i ljuset av bolagets tilltagande personalkostnader om 588,7 miljoner kronor.
Sverige bör se över möjligheten att köpa systemet av tjänsteleverantören, och ta över tjänsten i sin helhet. Alternativt införa ett system i egen försorg. Sjukvård är viktigt. Personuppgifter är viktigt – och känsligt. Att släppa detta till riskkapitalbolag är inte ansvarsfullt, på samma sätt som det inte vore att göra det kring energi eller vatten.
Petter Nilsson (SD)
Gruppledare Region Västerbotten
