En ung man satt under ett päronträd och åt päron när en gammal kinesisk läkare kom förbi. Läkaren var mån om den unge mannens hälsa så han stannade och gav honom rådet att inte äta så många päron.

– Du kan inte sova bra om du äter för många päron på en gång. Päron är bra för tänderna men skadliga för mjälte och mage.

Eftersom den unge mannen såg att den gamle läkaren menade allvar och var ärlig, tog han fram några färska dadlar ur sin ficka och frågade:

– Är det skadligt för min hälsa att äta de här dadlarna?

– Dadlar är bra för mjälte och mage men skadliga för tänderna. Så det är inte bra att äta för många dadlar på en gång heller, svarade läkaren.

Den unge mannen funderade en stund och sade:

– Ah, jag har en idé. Jag kan tugga päronen utan att svälja dem, och sväljer dadlarna utan att tugga dem. Då skadas varken mina tänder eller min mjälte.

Sagt och gjort, den unge mannen stoppade en dadel i munnen och svalde den hel. Dadeln fastnade i halsen och den unge mannen kvävdes till döds.

Den stackars unge mannen hade inte förstått läkarens råd. Vad läkaren menade med sina varningar var att betona att man ska balansera maten med hänsyn till kroppen, och att ingenting är hälsosamt om man äter för mycket av det.

Den unge mannen agerade förhastat innan han till fullo hade förstått vad läkaren sagt.

Att svälja dadlar hela påverkar helt säkert matsmältningen, och det är slöseri att spotta ut päronet när man tuggat sönder det.

Historien kommer ursprungligen från en bok skriven av Zhu Xi, en av de ledande i Principernas skola i Södra Songdynastin (1127–1279).

Senare kom uttrycket 囫圇吞棗 (hú lún tūn zǎo), som bokstavligt betyder att svälja hela dadlar, att bli ett idiom.

Det används i situationer där man handlar utan att tänka efter, eller härmar andras agerande utan att förstå dem.