Hur skyddar vi välfärden mot fusk utan att offra rättssäkerheten? Det finns många sätt att motverka fusk på utan att det drabbar de hederliga. Myndigheterna kan fokusera på högriskaktörer och ställa högre krav på assistansbolagen. Om myndigheter inte ger rätt vägledning kan det leda till rättsosäkerhet, skriver socionomen och tidigare socialsekreteraren Sanna Klaren.
Alla vill väl stoppa fusk och brott mot välfärden eftersom det handlar om våra gemensamma skattepengar. Men det är svårt utan att skapa ett samhälle där vi misstänkliggör alla människor med olika behov eller ett samhälle där privatliv och integritet kränks och där myndigheterna får för stora och okontrollerade maktbefogenheter. Det är själva kärnan i diskussionen: Hur skyddar vi välfärden mot fusk utan att offra rättssäkerheten och respekten för individens frihet?
Att skapa en ny lag utan att samtidigt säkerställa att tjänstemän och myndigheter följer den är i praktiken ganska verkningslöst. Lagen i sig löser inte problemet om ingen följer upp att reglerna efterlevs i vardagen. För att en lag ska göra skillnad krävs det att tjänstemän vet exakt vad de får och måste göra – tydlighet måste finnas. Tjänstemännen måste ha rätt kompetens och stöd för att kunna vägleda och fatta korrekta beslut, och det måste finnas mekanismer för att säkerställa att myndigheterna arbetar på ett rättssäkert och transparent sätt. Det måste finnas respekt för lagen och förståelse för dess mekanismer och det är inte så krångligt som många vill få oss att tro. Om myndigheterna inte kan ge korrekt vägledning eller information kan detta leda till osäkerhet och förvirring hos den enskilda och leda till rättsosäkra beslut.
Samhället måste i grunden bygga på tillit till medborgarna – inte misstro. Jakten på fuskare ska inte drabba hederliga personer, särskilt inte dem som är beroende av assistans och redan befinner sig i en utsatt situation. Vi vill absolut inte skapa ett samhälle där staten ges överdrivna möjligheter att övervaka oss alla. Det finns många sätt att motverka fusk på utan att det drabbar de hederliga. Myndigheterna kan fokusera på högriskaktörer och ställa högre krav på assistansbolagen i stället för på dem som är berättigade till assistans. Statistiska analyser och smarta datorsystem kan identifiera mönster av fusk.
Samhället måste i grunden bygga på tillit till medborgarna – inte misstro.
Att ge människor rätt stöd och vägledning kan också vara en effektiv metod för att motverka fusk. När individer känner att de får hjälp att förstå och följa reglerna ökar deras vilja att agera rättvist. Forskning visar att tydlig vägledning och socialt stöd gör människor mer benägna att följa regler, eftersom de känner att deras behov tas på allvar och att de inte är ensamma i sin strävan att följa systemet (Barkemeyer, 2019).
För att kunna vägleda människor effektivt krävs det dock att vi kommunicerar och pratar med varandra. Kommunikation är nyckeln till att bygga den förståelse och tillit som behövs för att regler ska följas. När människor får möjlighet att ställa frågor, få klarhet och uttrycka sina bekymmer, blir de mer motiverade att följa reglerna eftersom de känner att deras synpunkter är viktiga. Problemet i dag är att många myndighetspersoner, från socialtjänsten och Försäkringskassan till länsstyrelsen, inte alltid har den gedigna kunskap och expertis som krävs för att ge korrekt vägledning. Detta gör det svårt för individer att få det stöd de behöver, vilket ofta leder till förvirring, frustration och i vissa fall felaktiga beslut. Om myndigheter inte har den rätta kompetensen att förmedla tydlig och korrekt information riskerar detta att skapa ytterligare osäkerhet och att människor inte får den hjälp de förtjänar. Att som regeringen gör nu när de ger förslag på att lätta på sekretessen mellan socialtjänsten och andra myndigheter, är också en kränkning av alla dem som verkligen inte är brottslingar men som behöver socialtjänstens stöd.
En annan aspekt av den här problematiken är hur snabbt lagar kan stiftas för vissa frågor, men när det gäller att förtydliga och förbättra redan befintliga lagar för att skapa mer konsekventa och rättvisa beslutsprocesser, verkar det vara en mycket långsammare process. Till exempel gick det snabbt att införa en lag om utmätning av bilar, som kan drabba även oskyldiga personer. När det gäller att ändra eller förtydliga lagstiftning för att förhindra att myndigheter ändrar skäl för beslut efter att de är överklagade – vilket skapar rättslig osäkerhet och orättvisa beslut – så verkar den politiska viljan saknas, trots att EU gett Sverige kritik i frågan. Detta visar på en bristande prioritering från regeringen att förbättra de mer administrativa och rättssäkra processerna som faktiskt skulle kunna förbättra livet för många människor och säkerställa att beslut fattas på ett rättvist sätt.
För ett tag sedan drabbades en 60-årig man av en orättvisa som belyser problematiken med dagens lagstiftning. Mannen, som har ett rörelsehinder och är i stort behov av sin bil, hade lämnat den på en verkstad och bett verkstaden köra hem bilen. Den anställde på verkstaden, som hade skulder, stoppades av polisen och bilen togs i beslag – trots att bilen tillhörde mannen med rörelsehinder. Nu måste fallet prövas i tingsrätten. Detta är inte första gången denna lag har slagit fel och drabbat oskyldiga människor, vilket pekar på behovet av att skapa tydligare och mer rättssäkra processer för att undvika sådana situationer i framtiden. Man kan ifrågasätta regeringens reaktioner inför den här mannens situation – vilket har varit ingen reaktion alls, och deras tystnad säger oss mer än ord, vi ska alla dra vårt strå till stacken för att hindra de kriminella. Folket ska offras för nu ska vi jaga bovar!
