Kina skärpte nyligen exportkontrollerna på vissa kritiska sällsynta jordartsmetaller. Genom att monopolisera mer än 90 procent av den globala bearbetningen av sällsynta jordartsmetaller har Kina länge hållit dessa 17 element som en strategisk fördel. Nu riskerar man dock att underminera denna dominans när man använder jordartsmetallerna som en förhandlingsbricka.
Analytiker menar att Pekings nya regler för exportlicenser – som förmodligen gäller för alla länder, men som är riktade mot USA – sannolikt är en taktik för att pressa Washington till eftergifter.
– Det här är en klassisk ”beväpnad förhandling”, säger den USA-baserade ekonomen Davy J. Wong till Epoch Times. Den är utformad för att få kongressen och industrin att lobba för lättnader från USA:s tullar, exportkontroller och restriktioner för utgående investeringar, menar han.
Taktiken är dock riskabel och kan slå tillbaka på medellång till lång sikt, tror han.
Enligt Wong kan Pekings exportkontroller, om de kvarstår, tvinga fram en frikoppling från västvärlden, belasta inhemska industrier på grund av för stor tillgång och urholka det närmast monopol på bearbetning av sällsynta jordartsmetaller som landet ägnat decennier åt att bygga upp.
Kina står för närvarande för cirka 60 procent av den globala produktionen av sällsynta jordartsmetaller och bearbetar cirka 90 procent av världens utbud.
Reglerna, som tillkännagavs av det kinesiska kommunistpartiet (KKP) den 4 april, omfattar magneter och sju sällsynta jordartsmetaller - samarium, gadolinium, terbium, dysprosium, lutetium, skandium och yttrium - som används i teknologier relaterade till kritiska sektorer som försvar och energi.
Leveranserna har stoppats i väntan på att exportörerna ska ansöka om särskilda licenser – en prövning som kan ta veckor eller månader, vilket ökar risken för störningar i den globala leveranskedjan.
Den kinesiska regimens exportrestriktioner kan ta formen av ”icke-automatisk licensiering”, sade Gracelin Baskaran, chef för Critical Minerals Security Program vid Center for Strategic and International Studies, i en podcast den 14 april.
Peking skulle kunna godkänna få, om ens några, licenser för amerikanska köpare, medan ”länder som är villiga att fortsätta att främja ett starkare samarbete med Kina inte påverkas av dessa begränsningar”, sade Baskaran.
Wong påpekar att den kinesiska regimens omedelbara mål är den amerikansk försvarsindustri, särskilt stridsflygplan som F-47 och andra högteknologiska vapen som är beroende av magneter av sällsynta jordartsmetaller. Han förutspår dock att kinesiska producenter snart kommer att ställas inför prissvängningar, osäljbara lager och ökande ekonomiska problem.
Under tre decennier har KKP hållit priserna artificiellt låga genom statligt styrd överproduktion, kraftiga subventioner och marknadsinterventioner som har drivit många internationella konkurrenter i konkurs.
Wong säger att den kinesiska regimen genom att skapa osäkerhet snarare än att införa ett direkt förbud försöker få de amerikanska tillverkarna att be dem om ett handelsavtal.
Peking spelar ett högt spel och hoppas att rädslan ska leda till att man når sina mål. Risken är dock att världen i slutändan får en alternativ global leveranskedja, säger Wong.
Produktionen av sällsynta jordartsmetaller består vanligtvis av tre huvudsteg: brytning av malmen, kemisk bearbetning av den och tillverkning av slutprodukter, som magneter och legeringar.
Kina står för närvarande för cirka 60 procent av den globala produktionen av sällsynta jordartsmetaller och bearbetar cirka 90 procent av världens utbud.
Själva mineralerna är dock inte så ”sällsynta” som namnet antyder, och området där KKP verkligen har greppet är bearbetnings- och tillverkningsstegen. Bearbetningssteget innefattar metoder som smältning för att isolera metallen från malmen. I tillverkningssteget ingår metoder som legering, formning och värmebehandling. Även om man hittar andra källor till malm skulle världen fortfarande sakna raffinaderier och sintringsanläggningar utan Kina.
Tillverkning av elbilar i företaget Zeekrs fabrik i Ningbo, Kina. Tillverkningen av elfordon tar upp en hel del av världens sällsynta jordartsmetaller. Foto: Hector Retamal/AFP via Getty Images
USA, Australien, Kanada och EU har börjat försöka täcka det här glappet, med målet att etablera ett grundläggande försörjningsnät inom fem till tio år, säger Wong.
Andra länder, däribland Brasilien och Vietnam, har betydande reserver och undersöker olika sätt att öka produktionen.
Miljöhinder är fortfarande en utmaning. Sällsynta jordartsmetaller innehåller varierande mängder torium och uran, och när man separerar dem bildas giftiga restprodukter och avloppsvatten. Strängare regler i USA och Europa kommer att öka kostnaderna om inte effektivare metoder för urlakning och återvinning av tungmetaller på plats införs.
Högre priser och statliga bidrag kan dock kompensera för kostnaderna om de utlovar strategiskt oberoende, säger Wong.
Det är inte första gången Kinas regim använder jordartsmetallerna för att sätta press på andra länder. 2010 stoppade man exporten av sällsynta jordartsmetaller till Japan i sju veckor på grund av bråk om territorium.
Tokyos svar var snabbt: Man slöt stora leveransavtal med Australiens gruvjätte Lynas, satsade pengar på icke-kinesiska fyndigheter i Indien och Vietnam och satte igång återvinningen av sällsynta jordartsmetaller. USA följde efter genom att återöppna Mountain Pass Rare Earth Mine i Kalifornien, lagra viktiga sällsynta jordartsmetaller och investera i forskning om substitut för sällsynta jordartsmetaller.
Som ett resultat sjönk Kinas andel av den globala produktionen av sällsynta jordartsmetaller från 97,7 procent 2010 till cirka 63 procent 2019, enligt en rapport från tankesmedjan Center for Strategic and International Studies som citerar uppgifter från U.S. Geological Survey, även om efterfrågan fortsatte att öka.
Wong säger att händelsen också signalerade till världen att sällsynta jordartsmetaller hade blivit ett geopolitiskt vapen och att varje hot om leveransavbrott skulle kunna leda till diplomatiska konsekvenser.
Varje gång Peking drar i spaken minskar dessutom dess trovärdighet som en pålitlig leverantör, påpekar Wong.
Investerare från den offentliga och privata sektorn stödjer redan australiensiska Lynas, amerikanska MP Materials och en rad kanadensiska och skandinaviska projekt som tidigare setts som marginella.
Samtidigt jobbar många tillverkare på alternativ för att ersätta sällsynta jordartsmetaller, liksom att återvinna dem. De stora biltillverkarna General Motors och Stellantis investerar i substitut för elbilar som är fria från sällsynta jordartsmetaller. Samtidigt främjar och finansierar USA storskalig återvinning av kasserade vindkraftverkskomponenter och elbilsbatterier.
Ersättningarna är inte perfekta, sa Wong, men ”trenden är tydlig och investeringarna ökar kraftigt.”
Vad kan då Kina göra för motdrag, enligt Wong? Man kan köpa upp lager, införa subventioner för att hålla gruvor öppna eller driva på för en ny konsolideringsrunda, så att stora statsägda konglomerat kan köpa upp mindre företag. Dessutom kan lokala myndigheter erbjuda skattelättnader och billiga lån, men de kan inte frammana en utländsk efterfrågan, säger han.
På kort sikt kan de kinesiska exportörerna få större marginaler när priserna stiger. På medellång sikt kommer diversifierade gruvor, nya raffinaderier och återvinning att minska Pekings dominans, konstaterar Wong.
Vissa utländska magnettillverkare kan till och med komma att etablera anläggningar i Kina för att säkra råvaran, men geopolitiska risker och USA:s regler för utgående investeringar kommer sannolikt att sätta stopp för den trenden, säger Wong.
Enligt honom är det mest sannolika utfallet en något ommöblerad marknad där Kina förblir en stor aktör men inte längre bestämmer allt.
I så fall har Peking bytt in sin industriella dominans mot ett kortvarigt förhandlingskort, säger han, och ett sådant drag skulle bara påskynda de globala ansträngningarna för att minska beroendet av dessa material.
