EU-kommissionen har lagt fram ett förslag som innebär att 25 procent av vissa flaskhalsintäkter i det europeiska elsystemet ska reserveras för investeringar som minskar kapacitetsbegränsningar över nationsgränserna. Flaskhalsintäkter uppstår när elpriser skiljer sig åt mellan elområden och länder. I Sverige genereras dessa intäkter både genom interna prisskillnader och genom handel med omvärlden.
Det kan låta som en teknisk justering av nätregleringen. I praktiken innebär det att en del av de medel som uppstår genom svenska prisskillnader binds till en gemensam europeisk investeringsram. Sverige är ett av de mest sammankopplade länderna i Europa när det gäller el. Vi har omfattande överföringsförbindelser till Norge, Finland, Danmark, Polen, Tyskland och Litauen. Det har länge setts som en styrka. Förbindelserna ökar handel, försörjningstrygghet och systemstabilitet. Men de genererar också flaskhalsintäkter.
Samtidigt har Sverige sedan 2011 fyra elområden. Uppdelningen motiverades av interna överföringsbegränsningar och EU:s krav på marknadstransparens. Konsekvensen har blivit betydande och återkommande prisskillnader mellan norra och södra Sverige. Dessa skillnader genererar så kallade flaskhalsintäkter. Ju större prisskillnad och ju större handelsflöden, desto större intäkter.










