Reform UK:S dramatiska genombrott i lokalvalen nyligen, där man säkrade kontrollen över tio kommunfullmäktige, har skakat om det brittiska politiska landskapet. Men vad kan man egentligen åstadkomma utifrån denna nya maktbas?

Reforms ledare, Nigel Farage, har beskrivit resultatet som ”en verkligt historisk milstolpe”. Han lovade att ”banta och omfokusera” de Reform-ledda kommunerna för att minska slöseriet och förbättra produktiviteten. Kommunfullmäktigeledamöterna uppmanades att slopa utbildning i mångfald, rättvisa och inkludering (DEI), avvisa klimatinitiativ och förbereda sig på revisioner av kommunens utgifter.

Men med vinsterna i kommunledningen följer också granskning av Reforms löften – liksom juridiska och institutionella hinder.

Precis som i Sverige är det tjänstemän, och inte de folkvalda, som leder de offentliga verksamheterna, och politikerna har begränsad makt över den dagliga driften.

Farage har uppmanat personal som arbetar med klimat, DEI eller på distans att ”söka alternativa karriärer”, men Unison, Storbritanniens största fackförening för offentliganställda, har redan utfärdat en varning till personalen i Reform-ledda kommuner, med hänvisning till arbetsrättsregler.

– Ingen arbetsgivare står över lagen, sade Unisons generalsekreterare Christina McAnea i ett uttalande, och uppmanade personalen att gå med i facket för att få stöd.

Hennes budskap speglar den växande oron bland kommunanställda, särskilt efter Farages uttalanden i Durham och borgmästaren Andrea Jenkyns uttalande om att minska personalstyrkan i Lincolnshire, vilket tekniskt sett ligger utanför hennes befogenheter.

Kommunalförvaltningen i England och Wales verkar inom en ram som fastställts av regeringen. Viktiga tjänster som social omsorg för vuxna, utbildning och bostäder omfattas av nationell lagstiftning och budgetbegränsningar.

Farage har erkänt dessa begränsningar och medgett att Reform inte har någon ”trollstav” för att lösa finansieringsunderskott eller möta de växande behoven hos en åldrande befolkning.

– Jag förstår allt detta, men vi måste omfokusera och öka produktiviteten hos dem som arbetar för kommunen ... I framtiden, där vi driver kommuner, kommer folk inte att kunna jobba hemifrån, sade Farage till ITV News.

Flera år av åtstramningar har gjort att många kommuner kämpar för att klara sitt grunduppdrag. Ett rekordstort antal lokala myndigheter har i år begärt statligt stöd bara för att balansera sina budgetar, och fler än någonsin har ansökt om att höja kommunalskatten över det normala taket för att stabilisera sina finanser.

Reform har talat om att ”minska överdrivna utgifter”, som enligt partiet kommer från exempelvis olika klimatpolitiska initiativ.

Utgifter för DEI eller klimatanpassning är dock ofta kopplade till lagstadgade skyldigheter. Kommunerna måste till exempel uppfylla jämställdhetskraven i jämställdhetslagen från 2010, och många miljöprojekt är kopplade till nationella utsläppsmål.

När det gäller invandring har Reform lovat att ”motverka” att asylsökande placeras i de kommuner som partiet kontrollerar, med argumentet att de lokala skattebetalarna inte ska behöva stå för kostnaderna.

Kommunerna är dock enligt lag skyldiga att ta emot asylsökande enligt inrikesministeriets anvisningar, och varje försök att vägra detta kan leda till rättslig prövning och sanktioner.

Reform-ordföranden Zia Yusuf sade att partiet kommer att använda ”alla tillgängliga maktmedel” för att ifrågasätta sådana placeringar. I en intervju med BBC kommenterade han användningen av hotell för asylboende.

– Det har redan förekommit rättstvister om många av dessa hotell. Plötsligt omvandlar man dem till något annat, som i princip är ett vandrarhem som bryter mot en rad regler, och det är vad våra jurister undersöker just nu, sade han.

Yusuf erkände att lokala myndigheter har begränsad makt jämfört med regeringen, men framställde politiken som en del av en bredare politisk strategi.

– Det är därför detta är en del av resan mot att göra Nigel till premiärminister med en reformmajoritet, sade han.