I oktober avled den svenske skådespelaren och musikern Björn Andrésen. Han medverkade i många filmer, men den insats som han mest har kommit att förknippas med är den som unge Tadzio i ”Döden i Venedig”. Vi tittar tillbaka på denna film och minns en skådespelare som hade stor närvaro.
I Thomas Manns kortroman ”Döden i Venedig” beskrivs en pojke vars skönhet är uppseendeväckande. Han sägs ha ögon som vattnet och likna en hjälte tagen ur en grekisk gudasaga. När regissören Luchino Visconti skulle filmatisera berättelsen begav han sig ut i Europa på jakt efter en pojke som hade de önskade attributen. Till slut fann han honom – i Sverige, hos den 15-årige Björn Andrésen.
Liksom för många som blir kända i ung ålder blev det en omtumlande resa för Andrésen. Han kom att dyrkas världen över för sitt yttre, men som ofta är fallet är att hyllas och att bli sedd två olika saker. Under premiären av ”Döden i Venedig” gav regissören sin skådespelare epitetet ”världens vackraste pojke”, och det finns videor där Luchino talar om pojken, och allt han tycks se är det yttre. Det återspeglas även i regin som han gav Andrésen, som har sammanfattats med ”gå, stanna, vänd dig om och le”.













