Regeringen föreslår att polisen även i händelse av krig ska förbli en civil myndighet utan kombattantstatus. Förslaget har väckt starka reaktioner – inte minst inom polisen själv, där flera varnar för att Sverige riskerar att stå utan ett fungerande försvar om polisen inte ingår i totalförsvaret.

Utredningen heter SOU 2025:57 – Polisiär beredskap i fred, kris och krig. Syftet med vad som föreslås, enligt utredaren Rikard Jermsten, som var en av flera deltagare i ett riksdagsseminarium kring förslaget den 3 december, är att modernisera en förordning från 1979 och anpassa polisens roll till dagens säkerhetsläge. Jermsten beskriver uppdraget som ett försök att skapa tydlighet i en gråzon mellan civilt och militärt ansvar.

– Vi kan konstatera att Ryssland, för att tala klarspråk, inte lägger någon som helst vikt vid folkrätten. De [polisen] kommer att bli beskjutna, det är min bild så som det ser ut idag. Man får inte se det som en teoretisk aspekt, säger Jermsten.

Han betonar att polisen även i krig ska kunna verka som samhällsbärande kraft.

– Polismyndigheten kommer att stå inför en enormt utmanande uppgift, oavsett vilken folkrättslig status den får.

Polismyndigheten är positiv till förslaget, men påpekar att arbetet i krig kommer att försvåras oavsett status. Magnus Roglert, sektionschef vid Nationella operativa avdelningen (Noa), försvarar att polismyndigheten inte vill ha kombattanstatus, och att polisen ändå dimensionerar sin verksamhet för krig.

– Det pågår ingen polisiär reträtt. Tvärtom pågår det en omfattande förmågehöjning, säger Roglert.

Han menar att en civil status inte innebär passivitet.

– Det är en vanlig missuppfattning att polisen inte kan verka i krig för att man inte har kombattantstatus. Vi kommer att fortsätta utreda brott, skydda civilbefolkningen och bistå Försvarsmakten vid behov. Men kombattantstatusen ökar hotet mot civilbefolkningen och rimmar illa med våra folkrättsliga förpliktelser.

Från Försvarsmakten möts utredningen däremot av skepsis. Generalmajor Johan Pekkari, vid Försvarsmaktens strategiavdelning, anser att frågan är mer än juridisk – den rör hela grunden för Sveriges totalförsvar.

– FM, Polisen och Säpo är de myndigheter där statens förmåga till våldsutövning finns. Om detta förändras, förändras grunden för hela försvarsplaneringen. Det är negativt för totalförsvaret i allmänhet och för Försvarsmakten i synnerhet, säger Pekkari.

Vi upphöjer detta till ett folkrättsligt seminarium, men verkligheten ser annorlunda ut.

Jörgen HolmlundFörsvarshögskolan

Han pekar på erfarenheterna från Ukraina, där polisen har spelat en central roll i krigsinsatsen. Ukrainsk polis tidigt tog tidigt kontroll över ukrainska flygplatser, vilket många bedömare hade en avgörande roll för hur kriget har utvecklats. Försvarsmakten menar att polisen även i Sverige tack vare sin lokala närvaro har en unik förmåga att agera och vara först på plats.

– Polisen har en unik förmåga att verka i hela landet. Att de inte skulle kunna delta i försvaret är otvetydigt fel, säger Pekkari.

Även inom polisen finns det oro. Jonas Hysing, chef för utredningsenheten i polisregion Stockholm, menar att beslutet sänder helt fel signaler.

– Är det verkligen klokt att nu, i det här säkerhetspolitiska läget, skicka signalen att vi tar bort 24 000 väpnad personal från totalförsvaret? 

Att polisen skulle vara civil skulle också innebära att polisen underställs en ockupationsmakt.  

– Jag kan omöjligt se mig själv tjänstgöra under en ockupationsmakt, säger Hysing.

Katja Nyberg (SD), tidigare polis, varnar för konsekvenserna om poliser inte längre får försvara sig i stridssituationer.

– När det militära hemvärnet mobiliseras är det polisen som står först. Ska vi då vara civila och inte få försvara oss? Det är en orimlig tanke, säger Nyberg.

Statsvetaren Johan Wennström, Försvarshögskolan, riktar en principiell och historisk invändning mot förslaget.

– Det här är ett för Sverige sällsynt skadligt förslag, säger Wennström.

Han menar att utredningen är historielös. Är polisen en civil myndighet kan den folkrättsligt underställas främmande makt som ockuperar Sverige. Wennström menar att man bortser från de moraliska och praktiska konsekvenserna av att låta en civil polis fungera under en ockupationsmakt. 

– Varje medborgare är skyldig att bidra till skyddet och att aldrig ge upp. Varför skulle polisen vara undantagen, säger Wennström.

I Norge och Danmark underställdes polisen tyskarna under andra världskriget. Den danska polisen försökte fortsätta sitt uppdrag under ockupationen, men det slutade med att 2 000 poliser fördes bort till tyska koncentrationsläger. I Norge blev delar av poliskåren verktyg åt nazisterna och tvingades senare stå till svars som kollaboratörer. 

Den tidigare rikspolischefen Björn Eriksson ansluter till kritiken. Har polisen inte kombattantstatus kan de inte samöva med försvarsmakten för att förbereda sig på krig. 

– Avstår man från kombattantstatus tappar man planeringsmöjligheten. Det handlar inte bara om juridik, utan om förberedelse och förmåga. Vi måste veta vem som gör vad när landet hotas, säger Eriksson. 

Flera röster i debatten varnar också för att den politiska signalen kan missförstås internationellt. Jörgen Holmlund, vid Försvarshögskolan, beskriver tidpunkten som olycklig och att synsättet är för teoretiskt. Rysslands agerande i Ukraina visar på mycket liten respekt för folkrätten. 

– Vi upphöjer detta till ett folkrättsligt seminarium, men verkligheten ser annorlunda ut, säger Holmlund.

Han menar också att det är en onödig signal att skicka till andra Natoländer, att polisen inte bistår i totalförsvaret. 

 – Det är en olycklig tidpunkt att skicka den här pucken.

För många handlar frågan om vad statens våldsmonopol faktiskt betyder i ett modernt totalförsvar. Ska polisen vara en civil institution som skyddar befolkningen, eller en väpnad del av totalförsvaret som aktivt deltar i att försvara landet? Gulan Avci (L) menar också att beslutet sänder fel signaler i en orolig tid.

– Fler behöver förstå att Sverige inte längre är ett skyddat land i norr. Det säkerhetspolitiska läget kräver att vi stärker alla delar av totalförsvaret – inte minskar dem, säger Avci.

Försvarsmakten menar att om polisen blev en helt civil myndighet skulle vara sig polisen eller Försvarsmakten på egen hand lösa de uppgifter  som man i dag löser tillsammans, till exempel bevakning av viktig infrastruktur. 

– Det skulle ta år att bygga upp den förmågan i respektive myndighet, säger Generalmajor Johan Pekkari.