Trots kraftigt ökade anslag har svensk polis lägre brottsuppklaring, otillräcklig lokal närvaro och sämre effektivitet. När England pressades till förändring prioriterades lokalpolis, rätt förstainsatser och ny teknik – med effekt. Sverige behöver tydligare politisk styrning och ett skifte mot förebyggande arbete. Det menar stiftelsen Tryggare Sveriges generalsekreterare Magnus Lindgren.
Nyligen presenterade Riksrevisionen en granskning av polisens omorganisation 2015, då de 21 länspolismyndigheterna, Statens kriminaltekniska laboratorium och Rikspolisstyrelsen slogs ihop till en myndighet. Reformen skulle ge högre kvalitet, ökad kostnadseffektivitet, ökad lokal närvaro och förbättrade resultat i polisens verksamhet. Så blev det inte.
Som vi tidigt varnade för (se till exempel SvD Debatt den 15 augusti 2013) har ambitionerna inte kunnat omsättas i praktisk verksamhet. Trots att polisens anslag nästan fördubblats sedan 2015 visar Riksrevisionen att brottsuppklarning och kostnadseffektivitet är på en lägre nivå än innan omorganisationen, samtidigt som den lokala nivån inte har stärkts i den utsträckning som var avsikten. Förklaringarna är bland annat otydlig styrning och bristande uppföljning.
Svensk polis är emellertid inte ensam om att stå inför stora utmaningar. Under de senaste åren har förtroendet för polisen minskat kraftigt i England och Wales. Undersökningar där allmänheten tillfrågas om huruvida polisen gör ett bra jobb har bara på några år sjunkit från 75 procent till under 50 procent. Orsaken är bland annat kritik mot att för få brott klaras upp samt att de som drabbas av brott inte får sina rättigheter tillgodosedda. Till det kommer kritik mot den kultur och brist på ledarskap som förekommer inom vissa av de 43 lokala polismyndigheterna.
En aktuell granskning av Metropolitan Police, som behandlar frågor som rör ledarskap, rekrytering, utbildning och kultur, pekar på allvarliga institutionella brister i organisationen. Några av slutsatserna är att Metropolitan Police sviker kvinnors och barns rättigheter samt att det finns institutionell rasism, sexism och homofobi inom organisationen som påverkar hur tjänstemän och personal behandlas, och utanför organisationen när det gäller hur polisen arbetar i lokalsamhället.
Till följd av kritiken har den brittiska polisen satts under mycket stor press, där man varit tvungen att utveckla sin verksamhet för att bygga förtroende och tillit. Direktiven från politiken för att vända situationen handlar om att polisen ska koncentrera sig på de brott som betyder mest för människor, göra rätt förstahandsåtgärder samt säkerställa att det finns en lokalt närvarande polis, alltså liknande de krav som justitieminister Gunnar Strömmer skickade med rikspolischefen Petra Lundh när hon tillträdde för snart två år sedan.
Nu menar både politiker och ledande polischefer att svaret inte hela tiden kan vara ökade resurser.
Precis som i Sverige har debatten i Storbritannien under många år primärt handlat om att tillföra personella resurser till polisen för att den vägen försöka komma till rätta med brottsligheten, primärt genom att via brottsutredningar kunna lagföra fler personer. Nu menar både politiker och ledande polischefer att svaret inte hela tiden kan vara ökade resurser. Det är också tydligt att polisen, oavsett mängden resurser, inte kommer att kunna utreda sig ur problemen då brottsligheten är alldeles för omfattande.
Därför krävs nya metoder som primärt handlar om att minska inflödet av brott genom en lokalt närvarande polis samt genom ett professionellt brottsförebyggande arbete med effektivare processer och nya tekniska system. Samtidigt måste stödet till brottsoffren förbättras. Ovanstående är särskilt viktigt då brotten i framtiden kommer att bli ännu mer komplexa.
Tillsammans med näringslivet har den brittiska polisen på kort tid utvecklat ny teknik och tydligare system och processer som har effektiviserat informationen till allmänheten och stödet till brottsoffer. Resultatet är kraftigt minskade väntetider, färre återkommande samtal och ökat förtroende för polisen samt årliga besparingar på motsvarande cirka 17 miljoner kronor.
Förändringsarbetet inom den brittiska polisen har inte skett frivilligt, utan har tvingats fram till följd av negativa resultat inom en rad områden. Tyvärr är det också i vårt land mer regel än undantag att utvecklingen måste bli tillräckligt dålig för tillräckligt många innan viljan infinner sig att vidta nödvändiga förändringar. Mot bakgrund av de senaste årens utveckling i Sverige, med skjutningar med automatvapen på öppen gata, rekordmånga sprängdåd, dödligt våld långt ner i åldrarna och öppna drogscener, borde tiden vara mogen för en förändring av polisen och dess verksamhet även i vårt land.
En sluten verksamhet som polisen kan, och kommer aldrig att kunna, förnya sig själv. Förnyelsen måste komma utifrån, främst från politiskt håll. Vi efterlyser därför en tydligare styrning från regeringen med krav på polisen att den i nära dialog med näringslivet, utvecklar effektivare processer och nya tekniska system för att på så sätt kunna minska brottsligheten och säkerställa att de som utsätts för brott får hjälp, stöd och skydd.
Den brittiska polisen har visat att det går, om man vill.
Magnus Lindgren
Generalsekreterare Stiftelsen Tryggare Sverige
