Att läsa ”Lång dags färd mot natt” är nästan lika drabbande som att se den spelas. Tragedin som familjen Tyrone går igenom är så allmänmänskligt träffande. För den som känner sig manad finns pjäsen nu att läsa i nyöversättning.
Eugene O’Neill (1888-1953) skrev ”Lång dags färd mot natt” mellan åren 1939 och 1941. Han dedicerade pjäsen till sin fru Carlotta Monterey (1888–1970) som en födelsedagspresent. I dedikationen skriver han att verket – ”en pjäs av gammal sorg, skriven i tårar och blod” – endast var avsedd för henne och att den inte fick publiceras förrän 25 år efter hans död.
Efter att O’Neill gått bort 1953 överlämnades pjäsen till Dramaten. Enligt hans änka Carlotta hade han kort före sin död i november 1953 dikterat en lista på vad som skulle ske med hans litterära kvarlåtenskap. Den ville han nu skänka till den teater ”som gjort mest för honom genom åren”. Därmed avsåg han Dramaten, som även skulle få producera urpremiären på pjäsen. Det finns ingen officiell förklaring till att O’Neill valde att göra så. Forskare och Dramaten-historiker brukar dock framhålla flera huvudskäl.














