Nu finns den franska författaren Anna De Noailles klassiker ”Det förundrade ansiktet” i en ny svensk översättning av Vanja Södergren. Det är en vacker berättelse i dagboksform om en ung nunna som slits mellan det stilla klosterlivet och att inleda ett romantiskt förhållande med en man.

I ”Det förundrade ansiktet” framträder ett vägval mellan det jordiska och det mer hinsides livet. Ett val som försvåras av att också den världsliga tillvaron kan vara himmelsk och att det kan vara vår lust som får oss att längta efter det andliga livet. Vi befinner oss i ett komplicerat gränsland som bebos av syster Sofia. Hon är en ung nunna med en konventionell uppväxt som längtar efter något annat än den torftighet som hon tycker sig finna: ”Ingen talade om frid, meditation, trädgårdar, kärlek; det gjorde bara mina böcker, och abbedissan när jag kom för att träffa henne.”

Sofia försöker finna lugn i klosterlivet, men en ung konstnärsman vid namn Julien släpper en lapp på golvet till henne med orden: ”Jag skulle vilja offra något för er.” Ungdomarna inleder en hemlig kärleksrelation, och Sofia slits mellan vilket liv hon ska leva. Hon är på många sätt en estet i nunnemundering, och hon erkänner själv att hon är högfärdig. Sina systrar bedömer hon på basis av deras utseende, och hon skryter för sig själv om att hon är överlägsen i att vara eftertraktad av det motsatta könet: ”Finns det någon ung man som kommer för att träffa henne om natten? Vill någon offra sig för henne, är hon vacker? Kysser någon henne?”