Miljöpartiet har lyckats ge väljarna dubbla budskap. De framhåller den demokratiska strukturen som grundläggande men det står i skarp kontrast till partiets miljöpolitik. Många väljare uppfattar den som auktoritär eller teknokratisk. Miljöpartister har inte heller varit främmande för att prata om en klimatdiktatur. Men nu pågår ett arbete för en rättvis miljöpolitik.
Vi befinner oss i en orolig och föränderlig tid. Konflikterna ökar, auktoritära stater samverkar och blir starkare, politiken har blivit mer polariserad och aggressiv. Framför allt har partierna försvagats. I många länder, inte minst i Sverige, har en tilltagande misstro under flera år ökat mot det politiska etablissemanget. Politikens globala inriktning och starka centralism får partierna att framstå som elitistiska och verklighetsfrånvända. Stora delar av befolkningen lämnades utanför när medelklassen prioriterades och landsbygden blev en belastning. Medlemmar har lämnat partierna och det har gått så långt att folk inte längre finner någon mening med att rösta. Eller också röstar de av missnöje och protest. Partierna vädjar till de lojala väljarna, de som tror på socialismen, liberalismen och konservatismen, trots att dessa grundideologier inte längre har svar på dagens utmaningar. Vad svarar socialismen på klimatkrisen, vad svarar liberalismen på AI:s inverkan i skolan, vad svarar konservatismen på migrationsproblem och identitet? I svensk politik är svaret att de skyller på varandra, att de politiska besluten kommer när krisen redan är ett faktum och att politiken oftast har konstaterat: ”Vi såg det inte komma.” Förklaringen är relativt enkel; partierna är inlåsta i gamla strukturer och på något märkligt sätt hoppas många på att klassröstningen fortfarande ska gälla.
Alla riksdagspartier i Sverige har interna konflikter och har svårt att nå ut med sina budskap. Egentligen är det märkligt, för vi har så många gemensamma problem som de flesta vill ha en lösning på. Min tes är att elitstyret har ställt till det. Det är särskilt tydligt när det gäller Miljöpartiet. När partiet bildades förfärades andra partier över deras demokratiska struktur. Två språkrör, och när de sedan kom in i riksdagen, två gruppledare, de förordade folkomröstningar i viktiga frågor och stark lokal förankring. Då var också EU-frågan aktuell och de vann väljare på sitt tydliga nej till EU. Sedan dess har mycket förändrats.
