En livsåskådning med utgångspunkt i sekulär materialism spelar en så dominerande roll i det offentliga Sverige att den närmast kan beskrivas som en inofficiell trosuppfattning.
Vi har sett flera antydningar om detta de senaste veckorna; bland annat rapporterades att ett kapell i Umeå har valt att ersätta kristna symboler med religionsneutrala sådana. Detta är en riktning som kyrkan har rört sig mot under en lång tid, där det religiösa budskapet tonats ned och verksamheten anpassats för att bli mer inkluderande och bättre spegla den aktuella sociala verkligheten. Återigen i Umeå bötfälldes nyligen en kristen friskola efter att ha kopplat religionskunskapen till bibliska budskap snarare än till sådana som anses vara ”sakliga och vetenskapliga”.
Det kan förstås tyckas rimligt att vetenskap och rationalitet bör ligga till grund för det som staten spenderar sina resurser på. Det bör dock påpekas att ett helt igenom materialistiskt perspektiv, där allt förklaras utifrån det fysiska och mätbara, kan få oförutsedda och allvarliga konsekvenser om det blir alltför dominerande som samhällets vägledande filosofi.
