När det lokala motståndet är för stort i en fråga som regeringar driver, då plockas alltid diktaturkortet fram, nämligen avskaffandet av det kommunala vetot. Stefan Löfven försökte göra det både när det gällde flyktingmottagande och vindkraft, och nu är Kristerssons regering på väg att göra detsamma när det gäller uranbrytning. Ebba Busch har rollen som ”Sheriffen i Nottingham”, att slå ner upproret och kuva de människor som får sina livsmiljöer förstörda.
Det kommunala vetot handlar inte om vilken fråga som helst. Det handlar om politiska beslut som slår direkt mot människors vardag och livsmiljö. Regeringen Löfven försökte avskaffa det kommunala vetot för flyktingpolitiken 2015. När Löfven inte fick stöd för att ta bort det kommunala vetot införde han i stället en lag där alla Sveriges kommuner tvingades att ta emot ett visst antal flyktingar. Resultatet blev kaos. Flera kommuner hamnade i verklig kris, till exempel Filipstad, Ljusnarsberg och Norberg. Dessutom for flyktingarna illa. Jag besökte många flyktingförläggningar som låg mil utanför tätorter, utan kommunikationer, trånga fuktiga boenden, inte tillräckligt med toaletter. Framför allt oerhört svårt att få tid med Migrationsverket. Därefter försökte Löfven återigen ta bort det kommunala vetot, denna gång för vindkraften, hårt pådriven av miljöpartiet. Där gav sig regeringen så småningom.
