Fotbollskval! Det brukade gälla som en uppmaning till kontrollerade galenskaper, uppsluppet stöd till det egna laget och allmän feststämning. Men i år, när IFK Norrköping och Örgryte IS gör upp om en plats i nästa års allsvenska, gör man nog bäst i att dämpa karnevalsförväntningarna. Sällan har två så ångestpräglade lag nått säsongens slutstation. Det skramlar från hålan nere i fotbollsallsvenskans källare. Men det är inte kedjor och bojor som låter. Det är rasslet av gamla medaljer.

Norrköping har genom åren erövrat 13 SM-guld. Örgryte har 12 SM-tecken och två seriemästerskap. Det innebär att av de 130 mästerskap som avgjorts sedan starten 1896 har knappt vart femte gått till Norrköping eller Öis.

Här finns alltså en viss vana vid att fira framgångar. Men egentligen inte. Det är ju så länge sedan och fracken är nog illa medfaren vid det här laget. Öis framgångar upphörde i princip efter seriesegern 1928. Klubben var en pionjär, var ena parten i den första matchen som spelades på svensk mark enligt associationsreglerna (1892) och dominerade den svenska fotbollsporten under dess första 35 år. Då var det över och medelklass som idrottade. När arbetarna fick möjlighet att blanda sig i leken, främst tack vare arbetstidsförkortning åren efter första världskriget, sjönk Öis långsamt tillbaka. Klubben appellerade fortfarande främst till Göteborgs över- och medelklass men hade svårt att ställa om när tiderna förändrades.