När två företag i Malmberget nu stämmer LKAB handlar det inte bara om ersättningsnivåer. Rättsprocessen blottlägger en större konflikt om makt, demokrati och vem som får bära kostnaderna för den gröna omställningen. I skuggan av statens industriprojekt växer frågan om hur mycket inflytande människor har när hela samhällen försvinner för nationella och europeiska intressen.
Två advokater, Christer Borg och Margaretha Svenning, företräder två företag i Malmberget/Gällivare i ett separat skadeståndsmål mot LKAB för de konsekvenser samhällsomvandlingen fått för företagen. Företagen är fortfarande kvar i Malmberget, omgivna av rivna hus, förstörd infrastruktur och stora, djupa gropar. Det liknar närmast en syn från ett sönderbombat samhälle. År 2012 slöts avtalet med Gällivare kommun. LKAB var drivande. Det handlade om företagets expansion och utveckling. För Gällivare kommun var det huvudsakliga intresset att säkerställa ekonomin, eftersom en total rivning av Malmbergets centrum skulle krävas. Den så kallade samhällsomvandlingen i det här fallet är unik eftersom den inte är en samhällsflytt utan en utplåning av ett helt samhälle.
Det som också är unikt i det här fallet är att företagen inte tagit skambuden från LKAB utan i stället stämmer staten. Hittills har LKAB inte tagit dem på allvar. Advokaterna menar att LKAB:s ersättningar inte motsvarar de verkliga skador som uppstått när Malmberget successivt avvecklats. Det handlar inte bara om fastighetsvärden, utan om förlorade investeringar, minskat kundunderlag, produktionsbortfall och långvarig osäkerhet. Företagen menar att de i praktiken blivit underkompenserade i en process de själva inte kunnat påverka. I grunden handlar det om en fråga som kan bli betydligt större än två enskilda företag. Om Svea hovrätt skulle ge företagen rätt kan domen få långtgående konsekvenser. Då riskerar konflikten med två företag att växa till ett principiellt ansvar för hela samhällsomvandlingen i både Kiruna och Malmberget. Enligt advokaterna kan de ekonomiska effekterna bli mycket stora. Bara värdeminskningar kopplade till investeringar i Gällivare uppskattas till miljardbelopp. Därtill kommer risken för förseningar i tillståndsprocesser, vilket i sin tur kan påverka LKAB:s produktion och framtida projekt. Det som nu prövas är därför inte bara två företags krav på ersättning. Målen handlar ytterst om hur långt statens och LKAB:s ansvar sträcker sig när hela samhällen förändras för nationella industriintressen. Och kanske ännu viktigare: vad händer om domstolarna slår fast att de sociala och ekonomiska kostnaderna varit betydligt större än vad staten och LKAB hittills velat erkänna?
