Den här artikeln publicerades ursprungligen på SightSize.com och är översatt från engelska. "Sight-size" är en traditionell metod för realistiskt måleri.

Det här är del 4 i en serie om modellering. Här kan du läsa del 1, del 2 och del 3.

I den här seriens övriga delar har jag beskrivit de två huvudsakliga metoderna för modellering, samt gått igenom en del av deras bakgrundshistoria. Denna artikel fokuserar på en enskild konstnär som modellerade med båda metoderna, var och en under två olika stadier av sin karriär: Velazquezs två ansikten, eller perioder.

Det första stadiet i Velazquez karriär varade ungefär mellan 1617 och 1628, och det andra från 1629 till 1660. Som vi kommer att se rörde han sig från att vara en tankens konstnär, som modellerade via form framför valör, till att bli en ögats konstnär, som modellerade via valör framför form.

Velazquezs lärare var Francisco Pacheco. Att döma av de få verk som finns kvar efter Pacheco hade han stort inflytande över Velazquez under dennes tidiga karriär. Det man tydligt kan se i både mästares och elevs verk är att de var mycket uppmärksamma på detaljer. Resultatet drar in betraktaren, som i fysiskt, ansikte mot ansikte, med deras målningar. Du kan själv märka det i de två målningarna nedan. Lägg märkte till att varje målning är komponerad av separat iakttagna detaljer. Om du stod framför de riktiga målningarna hade du, utan att tänka på det, känt ett behov av att gå nära inpå dem.

Omvänt är målningen ”Las Hilanderas” (”Spinnerskorna”) här nedan utförd som en hel ensemble. Ingen del målades utan att uppmärksamma de andra delarna. Hade du sett denna målning på riktigt skulle du, istället för att dras närmare, undermedvetet positionera dig själv 10 meter tillbaka (eller mer), bort från målningen så att du kunde se hela målningen på en gång. Notera att målningen är runt 2,2 gånger 2,9 meter stor.

Det är intressant att Peter Paul Rubens kom till Madrid 1628. Velazquez gjorde honom sällskap till kung Filips residens El Escorial för att se Titian-målningarna. Sedan, 1629, skickades Velazquez till Italien för att köpa in målningar (mestadels av Titian) till kungen. Han tillbringade ett och ett halvt år där.

Anmärkningsvärt är också att det femtio år senare blossade upp en konflikt i Paris konstvärld, om huruvida tankens konstnärer vägde tyngre än ögats konstnärer. Argumentet var ytterligare en strid mellan disegno och colore. Poussin hörde till disegno/tankens konstnärer – poussinisterna, och Rubens hävdade man hörde till color/ögats konstnärer – rubenisterna.

Baserat på visuella bevis drar många slutsatsen att Velazquez kontakt med Rubens och den efterföljande resan till Italien direkt ledde till att han konverterade från form till valör, från disegno till colore, och från tanken till ögat.

”Velazquez lärde sitt öga att rapportera vad det såg, för att kunna överföra det bekanta eller det obekanta och kommunicera direkt med det som var framför honom, utan traditionella regler eller vetenskapliga studier.”

– R.A.M Stevenson (1895)

Nedan ser du Velazquezs målning ”Los borrachos” (”Bacchus triumf”). Han målade den under sin bekantskap med Rubens 1628/1629, precis innan Italienresan. Mycket av målningen utfördes med detaljseende, utom möjligen Bacchus figur. Enligt mig var denna målning en av vändpunkterna i hans karriär. I den kan vi se en tankens konstnär som börjar förlita sig mer på sitt öga, i en strävan efter det visuella intrycket.

Nedan kan du se målningens två ansikten. Det till vänster är en av de berusades. Det till höger är Bacchus.

Men låt oss gå tillbaka till Velazquez porträttmålnignar, hans metoder för modellering och mer bevis för vändpunkten. Nedan är de fullständiga versionerna av hans porträtt av Filip, vilka visades i detalj i början av denna artikel. Lägg märke till hur han i den tidigare målningen från 1627 (till vänster) modellerar ansiktets detaljer men har börjat att modellera helhetligt i draperingarna. Porträttet till höger, från 1656, avslöjar en fullständig förståelse för impressionistiskt seende.

Nedan är ytterligare ett par exempel som visar på förändringen i Velazquez modelleringsmetod.

Velazquez och sight-size

Började Velazquez använda sight-size efter att han introducerats för Rubens? Eller, använde han över huvud taget sight-size? Det här är frågor som inte kan besvaras definitivt, och jag kommer därför inte göra några sådana anspråk. Det finns emellertid omständigheter som tycks stödja det.

Att måla det som ögat ser som en helhet är mycket svårt om man inte använder sight-size, liksom att modellera utifrån sin föreställning. Vidare ska de flesta målningar som gjordes under andra halvan av Velazquez karriär ses från ett visst avstånd där målningen kommer i fokus för betraktaren. Återigen är det nästan omöjligt att uppnå detta på ett effektivt sätt om han såg målningen i en annan visuell skala än scenen.

Den brittiska skolan under Sir Joshua Reynolds vägledning, och även Sir Henry Raeburns, förde med hjälp av sight-size vidare det impressionistiska seendet från barocken. Senare vidarebefordrade populära lärare på 1800-talet, som Léon Bonnat och Carolus-Duran, sin besatthet av Velazquez till sina elever, av vilka den mest kända är John Singer Sargent.

Velazquez har fortsatt inflytande, inte bara genom sina målningar utan också genom sitt sätt att se och modellera naturen. I dag fortsätter skolor som The Atelier Studio Progran of Fine Art, Charles Cecil Studios, The Florence Academy of Art, Sarum Studio, JHess Studios, The Great Lakes Academy of Fine Art och många fler, att undervisa elever i att se det visuella instrycket genom sight-size.

Darren R Rousar är en ateljé-utbildad konstnär och lärare som skriver böcker som lär människor hur man tecknar och målar. Han gör detta genom att först lära dem att se. Hans senaste bok är ”The Sight-Size Cast”. Varannan vecka publicerar han artiklar på SightSize.com 

Fotnot:

1.The Art of Velasquez, by R.A.M. Stevenson (1895), page 104. Stevenson var elev till Carolus-Duran, tillsammans med John Singer Sargent.