Det är nådens år 1020 och i biblioteket i Pomposas benediktinerkloster sitter munkarnas sånglärare Guido och funderar. Musica enchiriadis och Scolica enchiriadis kan han nästan utantill vid det här laget, liksom Boethius De institutione musica, men han hittar inte det han söker i dessa berömda verk. Guido letar efter ett lättfattligt och praktiskt användbart system för att kunna skriva ner de sånger som ska läras ut.

Det tar tio år att lära upp en kantor, det mesta av tiden går åt till memorering, och proceduren känns orimlig. Det nuvarande notsystemet fungerar hyggligt som minnesstöd för redan kända sånger, men är för otydligt när sångarna ska lära sig nya. Guido suckar och hans blick faller på dörren till bibliotekariens rum med dess stora utsmyckade lås. Dörren är stängd och bibliotekarien har gått. Timmen är sen, och det är hög tid att komma till vila. Kommen till sin cell knäfaller Guido och ber om hjälp innan han somnar.