Det Tredje riket präglades av starka eko-värderingar. En patologisk idé om renhet var rådande, och tanken på förorening – av endera samhällskroppen eller den tyska, gröna myllan – var tydlig. Lever denna anda i dagens klimatdebatt?

Efter Nazitysklands fall skrev år 1946 generaldirektören för det nybildade FN-organet Unesco, och tillika fabianske socialisten, sir Julius Huxley: ”Även om det är nog så sant att någon radikal eugenisk policy kommer att förbli politiskt och psykologiskt omöjlig under många år framöver, så är det likväl viktigt att Unesco ser till att det eugeniska problemet undersöks med största omsorg, samt informerar allmänheten om vad som står på spel, så att vad som för närvarande tycks otänkbart, till sist blir tänkbart.”

Eugenikens tankegods återfinns i dag i abortindustrin, där det darwinistiska synsättet har fastställt ett människovärde genom en utilitär kostnadsanalys. Endast de starka och livskraftiga elementen tillåts fortleva – detta är i linje med naturens lag. I länder som Island utgallras nästan 100 procent av alla barn som diagnostiseras med Downs syndrom, och genom den genetiska ingenjörskonsten utplånas de innan de hinner sätta sin fot i världen. En godhetsretorik och ett rättfärdigande används: vi besparar dem ett livslångt lidande – det är en nåd. Är det sant?