Med filmintresset i blodet

Lilla I om Livet

Min mormor 1953, iförd en av de balklänningar som Wilhelmina låtit sy upp till henne, och som också fick bli hennes bröllopsklänning. Foto: Privat


Efter att jag tagit studenten, funderade jag noggrant på vad jag ville bli. Några veckor senare sade jag eftertänksamt till min mamma:

– Jo, jag har ju alltid älskat film, men det kan man väl inte studera?

Men så slog jag upp kurskatalogen, och döm om min förvåning: Där fanns verkligen en utbildning i filmvetenskap, och dessutom på min egen ort! Ännu mer storögd blev jag när jag såg att det fanns möjlighet att läsa vidare efter kandidatexamen, att ta både en magister och en master och till och med forska i framtiden. Sanningen att säga blev jag överlycklig. När jag sedan kom in på utbildningen, blev min mormor lika glad. Hon riktigt myste och konstaterade:

Redan prenumerant? Logga in för att läsa vidare
Vill du också läsa politiskt oberoende (på riktigt) ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter?
Tidsbegränsat introduktionserbjudande, endast 1 krona första månaden utan att binda dig! Bara 199 kronor i månaden därefter. Säg upp när du vill!