Vi lever i bildernas storhetstid, där sociala medier bestämmer vad som är vackert. Är andra egenskaper som också gör oss vackra inte lika viktiga längre? Var finns visheten, karisman och skrattet som lyser upp ett rum?

Den fasad vi visar upp för världen har alltid varit viktig. Det har sedan århundraden tillbaka ansetts som god sed att ta hand om sig själv, att sköta hygienen och att klä sig propert i hela och rena kläder. Klädsel och uppförande var länge viktigare än kroppens utseende. Men i dag verkar skönhet vara helt synonymt med kroppen. Samtidigt verkar dagens skönhetsideal alltmer handla om att göra om sitt utseende till oigenkännlighet. Hur kunde det bli så?

Låt oss gå tillbaka tvåhundra år i tiden, till Sverige år 1822, alltså några år innan fotografietuppfanns. Vilka bilder nåddes människor av på den tiden? Ja, i kyrkan fanns förstås en del sakralabilder. Målningar och skulpturer fanns också. Tidningar och böcker kunde innehålla illustrationer.