Michaela Ivarsdotter är fjärde generationens kopparslagare och Sveriges enda nu verksamma kopparslagare med mästarbrev. I år deltar hon bland annat på utställningen Mästerliga metaller som visas på Kalmar läns museum och i podden Möt mästaren, som drivs av region Blekinge.

År 1822 föddes Michaela Ivarsdotters farfars far Sven Andersson. När Andersson var mellan tolv och tretton år vandrade han runt och sålde familjens hantverk. Han begav sig till Halmstad, och väl där ställde sig och iakttog kopparslagaren N A Grubb.

När Grubb såg att en liten pojke stod och betraktade hans arbete frågade han efter Anderssons ålder. Efter en diskussion förklarade Grubb att Andersson var välkommen som lärling när han fyllt femton år.

Andersson återvände således efter ett par år och med Grubbs hjälp lärde han sig yrket och begav sig efter fem år ut på sin gesällvandring. Här började släktens resa som kopparslagare. Sven Andersson blev senare utnämnd till mästare inom yrket och efterträddes av sin son Fritjof Andersson, sonsonen Ivar Andersson och slutligen Ivars dotter Michaela Ivarsdotter.

Det är nu 50 år sedan Ivarsdotter började som lärling och 30 år sedan hon tog sitt mästarbrev. Om någon i släkten i framtiden tar upp yrket är oklart men i dag är Michaela Ivarsdotter Sveriges enda verksamma kopparslagarmästare. Epoch Times träffar henne på Södööska gården i Karlskrona där hon byggt upp en ateljé och ett mindre museum.

Kopparslageri är ett brett yrke och som mästare riktar Ivarsdotter främst in sig på konstnärliga föremål och arbeten till kyrkor. Hon förklarar hur hon behärskar samtliga tekniker inom yrket men att det borde finnas fler mästare med olika specialiteter. Hon tillverkar främst föremål i enskilda upplagor på beställning men har ingen direkt erfarenhet av att producera i mängd.

Även om Ivarsdotter är aktivt arbetande är hon numera pensionär. Hon hyser stort intresse för att hitta vägar att höja de äldre hantverksyrkenas status. För att stärka kulturen med mästarbrev deltar hon bland annat i projektet ”Möt mästaren - kunskapens djup och framtidens uttryck”. Här finns en podcast där mästare från olika hantverksyrken delar med sig av sina tankar och erfarenheter kring det egna skapandet.

Ivarsdotter berättar hur hennes far skrev dikter och texter om kopparslagaryrket och sina verk. Bakom sin arbetsplats har hon en av dessa dikter. I dikten beskriver Ivar Andersson med några korta rader hur yrket har växt fram genom äldre generationers idoga arbete och hur han kunde lära sig yrket tack vare att äldre generationer bevarat, utvecklat och fört vidare sina kunskaper och förmågor.

Även om det fortfarande finns ett behov av traditionella kopparslagare så är alltså Ivarsdotter den enda verksamma mästaren i Sverige. Något hon märkte tydligt när hon fick en förfrågan om att hjälpa till att reparera en trasig kopparkrona från den kungliga entren till Dramaten i Stockholm.

– De ska göra i ordning en krona som är gjord i koppar. Den har suttit över ingången där kungen och drottningen ska gå in på Dramaten. Den har gått sönder och ska renoveras men det är svårt att i dag hitta de som kan utföra en sådan renovering. Jag fick frågan från plåtslagare Björn Hammar som var osäker på hur han skulle göra. Vi är några som arbetar och stöttar varandra. Jag skulle vilja ha den här i min ateljé och göra min del. Men jag kan inte göra allt, säger Ivarsdotter.

Verken som Ivarsdotter skapar innehåller ofta en symbolik och en djupare tanke. I sin fars fotspår har hon börjat skriva texter, och då hon ofta utför arbeten för kyrkor väver hon gärna in symbolik och kristna budskap.

Michaela Ivarsdotter kommer från ett hem där man inte pratade så mycket om religion men den fanns med som en bakomliggande faktor, och det var först senare i livet som hon på allvar började förstå hur många kristna referenser som hennes far använde i sina texter och i vardagen.

I de föremål hon tillverkar till kyrkor är symboliken tydlig. Ivarsdotter visar upp verk från ett avblåst koppartak. Det var stormen Egon som 2015 blåste av delar av taket på Vederslövs kyrka och man tog då kontakt med Ivarsdotter med en förfrågan om hon kunde bevara historien genom att skapa ett verk som kunde stå inne i kyrkan. Ivarsdotter berättar hur hon först var tveksam men att hon antog uppdraget efter att ha sett de mönster som naturligt hade skapats i det gamla koppartaket.

Resultatet blev verket Fönster mot himlen som nu hänger i Vederslövs kyrka. Men materialet räckte till mer än ett verk och Ivarsdotter visar upp ett skålformat konstverk där den ärgade kopparen polerats till mönster och där ordet Frid graverats in i en mindre cirkel. På en liknande skål har hon graverat in texten Ett välsignat regn och vid flera av hennes verk ligger lappar med dikter eller sentenser som ger verken ytterligare en dimension.

Att arbeta för kyrkor ligger Ivarsdotter varmt om hjärtat. Inte bara på grund av att hennes far gjort det och hennes kristna bakgrund, men också för att de kyrkliga föremålen tillverkas för att användas under lång tid.

– Det känns så fint att tillverka föremål till kyrkor då det är någonting man gör för evigheten. Tanken är att föremålen ska finnas där för evigt och att det finns någonting andligt i föremålen, något bibliskt, säger Ivarsdotter.

Från taket i hennes ateljé hänger det ett så kallat hjärteband. Banden består av en rad med små hjärtan. De är gjorda av koppartråd och hakade i varandra. Banden användes vid vernissagen av utställningen Mästerliga metaller som under året visas på Kalmar läns museum och som bygger på en inventering av stiftets kyrkoföremål. Symboliken är tydlig och Ivarsdotter berättar hur verket blir en symbol för det kristna kärleksbudskapet.

– Vi har hjärteband. Kärleken är så stor och den behöver infiltrera allt och alla. Vad jag menar med kärleken är att man ska älska sin nästa såsom sig själv och ha en kärlek till livet. Vi behöver ha de här banden, säger Michaela Ivarsdotter.

Kontakta journalisten: [email protected]