Vad händer i oss när vi skapar med våra händer? Hur påverkar handens arbete vår hjärnas utveckling, och vad händer om vi slutar arbeta praktiskt? Hemslöjd humaniora vill lyfta fram olika perspektiv på vad praktiskt skapande är och hur det påverkar oss.

Hantverk har inte enbart byggt upp det samhälle vi lever i utan verkar också ha format hur vår hjärna fungerar. Med dagens snabba teknologiska utveckling och ett allt större fokus på teoretisk kunskap ägnar vi mindre och mindre tid åt det praktiska. Hur påverkar detta oss som människor? Och vad är egentligen praktisk kunskap?

Med dessa frågor i ryggen tog Niclas Flink, kulturutvecklare för hemslöjd i Region Jönköpings län, initiativ till att skapa vad han kallar Hemslöjd humaniora. Hemslöjd humaniora skapades som ett projekt för ungefär sex år sedan. Mycket har hänt sedan dess och projektet rullar numera på som en pågående undersökning av kunskap och dess relation till det praktiska skapandet.

Flink berättar om hur hemslöjd i detta sammanhang faktiskt inte främst handlar om just hemslöjd. Han använder begreppet för att på ett övergripande sätt prata om handens görande och dess effekt på samhället och individen. Projektet är brett och består av såväl publika samtal som filmer och poddar.

Det enklaste sättet att förstå Hemslöjd humaniora är att lyssna på dess poddavsnitt eller filmer. Dessa behandlar allt från hur hantverk och slöjd porträttteras i våra sagor och sägner till filosofiska samtal om vad kunskap är, hur den skapas och hur olika typer av kunskap hänger samman.

Han vill lyfta hur viktigt människans arbete med materialen är

Just denna del, att skapa en bank med stor bredd och olika perspektiv, är också ett av projektets huvudsakliga syften. Flink förklarar att han vill bryta ramen för vilken betydelse det praktiska görandet har för individen och samhället. Han vill lyfta hur viktigt människans arbete med materialen är, samtidigt som han lägger fram en oro för hur vi påverkas av ett samhälle som blir mer och mer teoretiskt.

– Vi har bland annat lyft fram hur det motorsensoriska systemet är förankrat i vår hjärna. Händerna är med överallt i hela vår hjärna. Det är inte en oviktig sak. Man kan fundera på handens betydelse för hjärnans utveckling och då måste man ställa sig frågan: Vad händer om vi tar bort handen och kroppen? undrar Flink.

Som exempel berättar han om vår relation till föremål. När vi håller i en hammare eller en penna så slutar inte vår kropp längre vid våra händer. En snickare kan med stor precision känna in exakt hur hårt spiken ska slås till och en konstnär använder sin penna som en förlängning av sin kropp.

– Ditt tänkande, din hjärna och din kropp – även om jag inte vill skilja på dessa. De ser verktyget som en del av kroppen. Du känner hammarens ände. Du kan mikrojustera dina slag. Vi är otroligt väl skapta för detta, säger Flink.

Ett tydligt syfte med Hemslöjd humaniora är att undersöka slöjden ur olika synvinklar. Det kan handla om att exempelvis undersöka vad slöjd och praktiskt arbete är utifrån ett historiskt eller känslomässigt perspektiv.

När det gäller slöjdens roll i det hantverksmässiga skapandet lyfter Flink fram kopplingen till ens personliga upplevelser och ens historia som viktiga faktorer.

Han förklarar hur vi förr i tiden visste vad vår familj och vår släkt arbetat med historiskt. Vi lärdes upp i ett samhälle där våra föräldrars yrken och kunskaper spelade en stor roll i våra liv, och troligtvis följde vi i samma fotspår. Vi kunde se varifrån vi kommit och vart vi var på väg.

I dag finner många det inte lika intressant vad deras far- och morföräldrar arbetar med. Samtidigt går det inte att överblicka vad som ska ske i framtiden.

Vi vet faktiskt inte vilka yrken som kommer att finnas, och vi vet inte vilka kunskaper som kommer att vara de viktigaste i framtiden.

Här förklarar Flink hur Hemslöjd humaniora vill lyfta perspektivet och se vilken roll det praktiska görande och slöjden har i detta sammanhang. Flink förklarar slöjden ur perspektivet att känna sammanhang med människor världen över, men också som ett sätt att bättre förstå sin egen historia.

– När man arbetar med ett hantverk, exempelvis slöjd, så är man sammankopplad med hela världens gemensamma hantverkshistoria. Man har också kopplingar tillbaka i sin egen släkt och i sin egen familj. Man har sina rottrådar. Men man har också fått sina förmågor och man har fått en hel del egenmakt, säger Flink.

När Flink pratar om egenmakt tar han in ytterligare ett perspektiv på den hantverksmässiga förmågan. Det handlar om vilken makt den enskilda individen har i samhället. Han förklarar att vi ofta tror att vi har mer makt än vad vi egentligen har.

Vi får själva välja vilka kläder vi ska köpa, men vem bestämmer utbudet? Vem bestämmer var och hur de är gjorda? Vem bestämmer hur de ska se ut? För någon som kan grunderna i textila tekniker öppnar sig en helt ny värld av möjligheter.

Plötsligt går det att få tag i ull från får som man själv träffat. Plötsligt kan man formge sina egna kläder. Och om de går sönder är man inte uppbunden till en skräddare eller tvingas köpa nya. Man kan helt enkelt laga det man har.

När det gäller den personliga och känslomässiga kopplingen berättar Flink om sin egen koppling till skogen och täljandet. Han berättar om hur han hämtar sitt slöjdmaterial från skogen och därmed vet exakt var det kommer ifrån.

När han täljer i materialet och när han senare använder produkten känner han kopplingen till den miljö som produkten kommer ifrån. Att undersöka slöjdande utifrån ett känslomässigt perspektiv handlar alltså om att förstå vilka känslor ett material kan ge.

Flink berättar här att trä som material inte bara väcker minnen om man har tillverkat föremålet själv. Materialet kan väcka olika typer av minnen om skogen som plats. Den relation han själv har till skogen väcker minnen av barndomens klätterträd, om utflykter och om bärplockning. Minnen som inte väcks när han exempelvis använder ett material som plast.

Kontakta journalisten: [email protected]