De är anställda av Riksidrottsförbundet (RF). De har sitt kontor i Idrottens Hus. De är satta att granska sin arbetsgivare. – Idrottsrörelsen har bestämt att det ska vara så här och det är vad vi har att förhålla oss till, säger Klas Herrmansson och får nickande bifall av Anders Jorlin.

De delar på tjänsten som Idrottsombudsman och har som främsta uppgift att utreda ärenden om olika typer av missförhållanden inom idrotten.

Anders Jorlin är jurist med stor utredningsvana från ett antal myndigheter. Efter ett halvår som RF:s förbundsjurist är han sedan två och ett halvt år Idrottsombudsman.

Klas Herrmansson är socionom i grunden och har en magisterutbildning i statsvetenskap. Han har tidigare haft regeringsuppdrag inom mänskliga rättigheter och implementerat barnkonventionen i regioner och kommuner.

Tidigare idrottsombudsmän har på ett presonligt plan blivit mycket hårt ansatta.

– Anders Jorlin Idrottsombudsman

Båda har ett stort idrottsintresse och Jorlin har lång erfarenhet från föreningslivet.

– Det ser jag som en stor fördel i det här jobbet då jag vet hur de demokratiska processerna fungerar.

Förra året hade Jorlin och Herrmansson 497 ärenden på sitt bord. Siffran är den klart högsta bland de totalt 1 450 ärenden som hanterats sedan tjänsten inrättades 2018.

– I några enstaka fall har vi själva gjort polisanmälan och i några har vi uppmanat anmälaren att först och främsta vända sig till polisen. Vi har ett bra samarbete med polisen och främst handlar det om att rådgöra med dem, säger Jorlin.

– Dessutom har vi kontakt med socialtjänsten. Om vi misstänker att barn far illa är det oerhört viktigt att en myndighet kan ingripa, säger Herrmansson.

Är fjolårets siffra ett tecken på att antalet missförhållanden ökat drastiskt eller bidrar även annat?

– Att allt fler känner till Idrottsombudsmannen påverkar. Dessutom har sådana här frågor fått större uppmärksamhet i samhället i stort, man gör sin röst hörd i betydligt större utsträckning än för runt tio år sedan, säger Jorlin, I förra veckans ledare skrev jag under rubriken ”Frånta idrotten rätten att granska sig själv” att det för att undvika risken för jäv och intressekonflikter krävs att idrotten granskas av personer utan bindning till idrotten.

Hur ser ni på det?

– Det är en åsikt som självklart ska respekteras. Men man ska veta att Idrottsombudsmannen arbetar självständigt och oberoende, utan påverkan från andra inom organisationen. Vi har inga arbetsuppgifter som krockar med rollen som Idrottsombudsman, säger Jorlin.

Ni är avlönade av RF och har kontor i samma byggnad där ett antal specialförbund har kansli. Skapar inte det en så nära relation att det gör det svårt att vara oberoende?

– Jag har inte upplevt den problematiken. Alla förbund och alla andra medlemmar har sedan starten varit förstående för Idrottsombudsmannens uppdrag. Alla visar att de anser att det är en superviktig funktion för att idrotten ska vara som alla vill att den ska vara, säger Jorlin.

Anders och jag skulle inte arbeta på ett annat sätt om vi var externa granskare.

– Klas Herrmansson Idrottsombudsman

Herrmansson flikar in:

– Anders och jag skulle inte arbeta på ett annat sätt om vi var externa granskare. Men kanske skulle det uppfattas som att vi då var mer oberoende. Det är viktigt att poängtera att när vi får in ett ärende som rör exempelvis en konflikt hör vi både medlemmen och föreningens version för att kunna göra någon form av trovärdig helhetsbedömning i ärendet.

Enligt nuvarande stadgar ska Idrottsombudsmannen i sina ärenden företräda föreningen eller medlemmen. Till RF-stämman i Uppsala i maj har Eksätra Ryttarsällskap och Safesport Sweden lämnat in en motion om att Idrottsombudsmannen ska tillvarata enbart medlemmarnas intressen.

Hur skulle det påverka ert arbete om motionen antas?

– Det skulle förstås förändra hela funktionen, svarar Jorlin.

Johan R. Norberg är professor i idrottsvetenskap och menar i en rapport från 2021 att svensk idrott styrs av mjuka värden och därför hamnat på efterkälken. Förenklat uttryckt handlar det om att svensk idrott hellre anmodar en förening att förbättra sitt värdegrundsarbete än bestraffar den.

Hur många bestraffningsärenden har ni haft?

– Vi har inte tittat på den siffran men den har ökat under de senaste åren. För övrigt kombinerar vi åtgärder med förebyggande arbete. En förening som inte lever upp till värdegrunden kan få sitt stöd fryst till dess den gjort de förändringar som krävs.

Varför har ni inte en officiell lista över idrotter med flest anmälningar?

– Vi ser ingen fördel med att hänga ut någon. Men naturligtvis gör vi de berörda förbunden uppmärksamma på om det plötsligt kommer in många anmälningar mot någon i deras idrott.

En stor majoritet av anmälningarna kommer från föräldrar och kränkande behandling är den i särklass största anmälningsorsaken (se faktaruta). Inte sällan hänger sakerna ihop menar Idrottsombudsmannen.

– Det finns solklara fall av kränkningar men det finns också en gråzon. Det kan handla om en intern konflikt som bottnar i en selektering som en förälder uppfattar som orättvis. Eskalerar konflikten kontaktas vi. Sådana konflikter är inte alltid lätta att lösa till båda parters belåtenhet, säger Jorlin.

På RF:s hemsida står det att visselblåsartjänsten normalt inte ska användas för ärenden som handlar om avvikelser från idrottsrörelsens värdegrund. Detta förvånar. Det är väl känt att oro för att bli utfryst eller på annat sätt bestraffad gör att många drar sig för att ta upp saker internt. Genom visselblåsartjänsten kan de i stället anonymt göra en anmälan till Idrottsombudsmannen. Men den som följer RF:s anvisningar är vid en anonym anmälan till visselblåsartjänsten i själva verket inte anonym för föreningens styrelse.

Då går ju hela syftet med anonyma anmälningar förlorat?

– Ja, så är det förstås. Men vill man absolut inte vända sig till föreningen först finns möjligheten att komma direkt till oss, säger Herrmansson.

Han och Jorlin är viktiga men mycket anonyma personer i idrottsrörelsen. Inte ens på RF:s hemsida där Idrottombudsmannens verksamhet beskrivs finns deras namn.

Varför?

– Tidigare Idrottsombudsmän har på ett personligt plan blivit mycket hårt ansatta. För att undvika den problematiken beskrivs Idrottsombudmannen nu mer som en tjänst och man har tagit bort fokus från personerna på tjänsten.

– Sedan är vi förstås inte anonyma då ett ärende inletts. Då träffar vi personerna eller har möten via skärm. Vi besöker också föreningar för att berätta om vår verksamhet, säger Klas Herrmansson.

På RF-stämman i Uppsala 26–28 maj får han och Anders Jorlin besked om de ska fortsätta som hittills eller om deras uppdrag helt ska ändra karaktär. 

Fem distrikt medverkar i nytt projekt

Under 2022 startade Riksidrottsförbundet (RF) ett nytt projekt i syfte att stärka och utveckla Idrottsombudsmannens verksamhet.

Fem av landets 19 RF-Sisu-distrikt inledde då ett samarbete med Idrottsombudsmannen som har sitt säte i Stockholm.

”De fem distrikten har fått ett utökat ansvar att arbeta med reaktiv ärendehantering”, förklarar RF:s stabschef Malin Järf på hemsidan.

Av de sammanlagt 497 ärenden som finns på Idrottsombudsmannens årsrapport har 231 hanterats av de fem distrikten.

Även om ingenting ännu är beslutat talar mycket för att samarbetet mellan Idrottsombudsmannen och distrikten kommer att utvecklas ytterligare för att så småningom kanske omfatta samtliga 19 distrikt.

Det skulle ligga i linje med de budskap som RF förmedlat under de senaste åren då mycket av fokus legat på frågor om värdegrund och trygghet. Under 2022 genomfördes drygt 10 500 arrangemang som på något sätt berörde värdegrundsarbete.

”För mig är det ett tydligt kvitto på att värdegrundsarbetet är prioriterat i idrottsrörelsen”, säger RF:s ordförande Björn Eriksson på hemsidan.