Ondskan har många ansikten och alltid i det godas skepnad. Det är en banal ondska som hävdar välvilja genom att hålla upp moral och rättrådighet. Därför anses det rätt att brännmärka människor som inte passar de moralistiska idealen. Trots att judehatet har ökat går vänstern, miljörörelsen och de därtill hörande hbtqi-aktivisterna sida vid sida med Hamastrogna muslimer.
I nyhetsflödet stöter vi dagligen på vedervärdigheter som människor har gjort sig skyldiga till. En gång i tiden brukade sådant förklaras vara ett uttryck för ondska. Men det ordet har för länge sedan trängts ut av beteendevetenskapernas upplysta förklaringsmodeller och förpassats till teologins gammaltestamentliga utmarker. Enligt de nutida synsätten som förs fram av kriminologer, psykologer, socialarbetare och allehanda förståsigpåare finns det inga onda människor, bara onda handlingar. Varje individ bär inom sig en potentiell godhet, och det är denna godhet som ska lockas fram genom humanistiska och mjuka metoder, där såväl dömda brottslingar som stökiga skolbarn har rätt att bemötas med respekt enligt grundtesen om alla människors lika värde.
Svårare blir det att förklara onda handlingar som sker systematiskt och är invävda i själva det politiska samhällsskicket, såsom under Nazitysklands judepogromer. Hannah Arendt gav detta ett namn 1963, vilket framgår av titeln på hennes berömda reportage om rättegången mot mannen som sägs ha orkestrerat judeförintelsen, ”Den banala ondskan: Eichmann i Jerusalem”. Där beskrev hon Adolf Eichmann som en fantasilös byråkrat, utan brinnande personligt engagemang. Hans enda drivkraft bakom det metodiska verkställandet av judeförintelsen var att plikttroget fullfölja sitt uppdrag i den nazistiska organisationen. Han gjorde helt enkelt sitt jobb, ungefär som en cancercell, eller ett virus. Hannah Arendts resonemang om den banala ondskan har sedan dess varit ett återkommande stridsämne. Många kritiker har anklagat henne för att urskulda Eichmann genom att befria honom från de personliga motiv och den ideologiska övertygelse som skickade miljoner judar in i förintelselägrens fasor, vilket han rätteligen blev dömd för.