Säsongen för att sälja konst närmar sig slutet för många öländska konstnärer bosatta i de mindre byarna. Som kontrast till turistperioden börjar nu i stället en period av egentid i ateljéerna. Epoch Times besöker Jeanette Björkman.

I närheten av Gårdby på Ölands östra sida ligger den lilla byn Bläsinge. Som flera av Ölands mindre byar varierar genomströmningen av folk kraftigt. På sommaren kör tusentals människor genom den lilla byn, medan det på vintern enbart är ett femtiotal fast boende i rörelse.

På en gård vid genomfartsvägen ligger Ateljé Himlavid. Infarten är vid denna tid på året klädd i pumpor, och välkomstskylten pryds av en målning av ett fårhuvud. Väl inne träffar vi Jeannette Björkman, en jordnära konstnär som målar i olja och akvarell, två medium som skiljer sig mycket åt både när det gäller teknik och uttryck.

Björkman är uppväxt på ön. Hon har tillsammans med sin man gjort om en av gårdens gamla byggnader till ateljé och utställningslokal. I ateljédelen har hon sin arbetsplats tillsammans med en mängd tavlor föreställande såväl får som ugglor, en fyr och lite landskap.

– Jag har blivit lite känd för just mina fårtavlor och vet att många kommer hit specifikt för dem, så det är det jag målar i första hand, men inte mig emot då jag älskar att måla får, säger Björkman.

Utställningslokalen är mer grovhuggen – det är en ouppvärmd del där djurbås har gjorts om till utställningsbås. Där bjuder Björkman även in andra konstnärer att ställa ut vid olika event. Vid tiden för besöket, strax efter Ölands skördefest, står delar av en av utställningarna fortfarande kvar.

Björkman har en stil där det huvudsakliga motivet är föreställande och i fokus, samtidigt som bakgrunden ofta är lite suddig. Färgerna är ljusa och hon arbetar främst med payne´s grey, bränd umbra, bränd sienna och vitt, alltså jordnära och lugna färger.

Hon berättar om sin tid när hon arbetade i leksaksaffär. Lite skämtsamt säger hon att det kanske är därför hon numera föredrar dova färger, som en reaktion på alla skarpa och färgglada föremål hon på den tiden spenderade dagarna med.

Man känner en harmoni när man ser tavlan, man mår bra av den. Jeanette Björkman Konstnär, Ateljé Himlavid

– Man känner en harmoni när man ser tavlan, man mår bra av den. Många är glada över att se vad det föreställer, det är ju inte alltid man gör det, säger Björkman skämtsamt.

– Många köper en tavla för att det är en speciell färg eller ger en speciell energi. Jag vill kanske inte ha det helt fotografiska men ändå föreställande. Man ska må bra och bli lugn av tavlan, samtidigt som det är en fin inredningsdetalj.

Björkman gick för ungefär tio år sedan från att vara konstnär på halvtid till att fullt ut satsa på det konstnärliga. Hon är självlärd i sitt konstnärskap – att skissa och måla av saker är något som följt henne sedan barnsben. På den tiden hon gick gymnasiet fanns det inga estetiska linjer i Kalmar, i stället arbetade Björkman länge i butik samtidigt som konstnärskapet var en stor del av hennes fritid.

Att helt försörja sig på sin konst kan medföra att man behöver anpassa sig till sin kundkrets mer än innan och att man behöver strukturera upp sina arbetstider. Man kan därför lätt tro att det att leva på sin konst skulle minska skaparlusten, men så är inte fallet här. När jag frågar Björkman vad hon skulle vilja måla om hon var helt oberoende av sin försäljning, så är svaret fortfarande får.

– Jag har en sådan lust att måla nu efter skördefesten. Jag har fått en massa härliga möten, och det att folk uppskattar vad man gör är en stark drivkraft. Det jag gör nu, vetskapen om att någon kommer att älska det, är en stark drivkraft, säger Björkman.

inte helt utan ambitioner. På somrarna deltar hon i Riksförbundet Svensk Trädgårds projekt Tusen Trädgårdar, där privatpersoner öppnar upp sina trädgårdar för allmänhetens beskådan.

Hennes egen trädgård består av flera delar med olika karaktär. Från gångar stenlagda med Ölandssten till gruspartier, växthus, pergola och ett träd övervuxet av murgröna. Tack vare denna indelning får man intrycket av att trädgården är mycket större än den egentligen är.

Varje höst brukar Björkman ha ett nytt projekt som slutförs innan vintern. På så vis kan hon starta den kommande våren med att njuta av något nytt.

Himlavid har också blivit ett besöksmål där Björkman tar emot grupper som specifikt är trädgårdsintresserade. Men något inträde sommarvis är hon inte intresserad av, det skulle ställa helt andra krav på att alltid hålla den i toppskick, och ogräsrensningen skulle bli mer av ett jobb än vila.

– Jag har varit med i ett flertal trädgårdsreportage, och bjuder ofta in till öppen trädgård. Men trädgården som nu är min största hobby, får ej bli kravfull utan ska vara en källa till avkoppling och glädje, säger Björkman.

Man skulle kunna tro att det fanns en begränsning för hur många får man kan måla utan att tavlorna blir kopior av varandra, men även om Björkman ibland målar utifrån inspiration av samma får blir alla tavlor unika. Det finns något i det avbildande skapandet som gör att hon hela tiden utvecklas och lyckas skapa unika karaktärer.

Att Björkman landade i att avbilda får var ingen slump. Under en period ville hon fokusera på att bli riktigt bra på att avbilda någonting speciellt. Hon började arbeta med grannens får vilket både hon och människor i hennes närhet tyckte blev bra.

– Jag känner mig fortfarande ganska fri, jag behöver inte bara måla får. De som har följt mig under många år ser min utveckling och tycker att det är spännande att följa mig. Det är alltid något nytt på hyllorna. Men på de här tio åren har jag hittat min stil och mina färger, säger Björkman.

Kontakta journalisten: [email protected]