”Terapisamhällets barn: Varför dagens unga inte blir vuxna” är en amerikansk bok som behandlar de laddade frågorna om dagens föräldrageneration och terapins nackdelar. Författaren, Abigail Shrier, menar att barn i dag uppfostras till självupptagenhet och ett slags dvala. Det är en viktig och välskriven bok, men som inte riktigt lyckas besvara sina frågeställningar.
I Abigail Shriers bok ”Terapisamhällets barn” undersöks varför barn mår allt sämre trots att fokuset på deras välgång och känsloliv på många sätt har blivit större. Hon tecknar en bild av föräldragenerationer som är i det närmaste besatta av att ingenting får hända deras barn. Konsekvensen av denna inställning är just att ingenting händer barnen. Överlevnaden blir så att säga huvudsaken och skymmer därmed livet. Barnet uppmuntras till att känna efter så mycket att inget längre känns, inte minst sker denna bedövning med hjälp av medicinering.
I och med denna mer eller mindre neurotiska inställning till barnen börjar föräldrarna tvivla på sig själva och huruvida de alls är kapabla att förstå sitt barn.
