Under efterkrigstiden byggdes det upp en hemlig svensk motståndsrörelse för den händelse att Sverige skulle ockuperas av Sovjetunionen. I sin nya och mycket aktuella bok rätar Johan Wennström ut många av frågetecknen kring den svenska stay behind-organisationen.
Under ledning av juristen och företagsledaren Alvar Lindencrona bildades 1949 en svensk motståndsrörelse. Denna svenska variant av Natos så kallade stay behind-grupper gick under kodnamnet Metro och styrdes upp av flera ministrar med statsminister Tage Erlander i spetsen, högt uppsatta militärer, underrättelseofficerare, näringslivstoppar, fackföreningsledare och ledare för arbetsgivarorganisationer.
En salig blandning av folk, kan man tycka. Motståndsrörelsen var dock av naturliga skäl utspridd över hela landet, och man insåg vikten av att värva vitt skilda personer som dels kände till sin lokala miljö och dels hade goda och omfattande kontakter inom olika produktionsområden.