I sin bok ”Covidkuppen: Hur pandemihanteringen blev en militär operation” blickar journalisten Debbie Lerman tillbaka på vad som hände under västvärldens pandemihantering. Hon ställer frågan om de ofta auktoritära lösningarna var motiverade.
Några år har passerat sedan coronapandemin utbröt och i dag vill nog helst många av oss gå vidare efter den omtumlande upplevelsen som den innebar. Andra har å sin sida frågor kring vad som hände, och den amerikanska journalisten Debbie Lerman försöker i sin bok ”Covidkuppen” att ge oss svar. Förlaget Karneval står för utgivningen.
Debbie Lerman inleder med att nysta i hur det kommer sig att USA, och många andra västerländska länder, flyttade ansvaret över hanteringen av coronaviruset från hälso- och socialdepartementet till landets nationella säkerhetsråd. En maktförskjutning som gjorde att många länder gick från rekommendationer om handtvätt och att stanna hemma vid symtom till massiva nedstängningar i väntan på ett vaccin. Ett illustrativt exempel på denna helomvändning är hur Anthony Fauci – den ledande personen för den amerikanska folkhälsan – från ena dagen till den andra ändrade uppfattning. Innan slutet av februari 2020 pekade han på vikten av att inte gripas av panik och att sjukdomens fara var relativ, för att sedan förespråka stora nedstängningar av samhället.
