Den nya försvarspakten mellan Turkiet, Pakistan och Saudiarabien ser ut att växa. Även Egypten väntas ansluta sig.
– Frågan är i vilken utsträckning länderna är redo att agera till försvar för varandra, säger Aras Lindh på FOI.
Försvarssamarbetet mellan länderna skrevs under i fredags och enligt den turkiske försvarsministern Hakan Fidan är det bara en tidsfråga innan Egypten ansluter sig.
– De är vår naturliga partner i en allians och vi beter oss redan som allierade, säger Fidan till den statliga turkiska nyhetsbyrån Anatolia.
Han öppnar för fler medlemmar:
– Vi bör växa, och om nödvändigt, föra in samtliga länder under detta paraply.
”Olika ingångar”
Pakten sluts i ett läge där regionen skakas av konsekvenserna av USA:s krig mot Iran, som dragit in en rad länder i oroligheter och paralyserat den för världshandeln så viktiga fartygstrafiken genom Hormuzsundet.
Både Iran och dess allierade i Huthirörelsen i Jemen har attackerat mål i Saudiarabien under kriget. Egyptiskt territorium drabbades också i juli av en drönarattack mot ett amerikanskägt gasfartyg.
– Pakten verkar handla om att motverka iranskt inflytande i regionen, men också att utgöra ett slags motvikt mot Israel, säger Aras Lindh, analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
Enligt honom har medlemsländerna olika ingångar i alliansen. Dels olika styrkepositioner och dels olika säkerhetspolitiska utmaningar. Men gemensamt är att alla anser sig vinna på det stärkta samarbetet.
– Frågan är i vilken utsträckning länderna är redo att agera till försvar för varandra.
Lindh tar ett scenario som exempel: Om Iran på nytt anfaller amerikanska mål i Saudiarabien, hur skulle i så fall Pakistan och Turkiet svara?
– Det är där någonstans jag tror att värdet i denna försvarspakt kommer att avgöras.
USA:s påverkan
Enligt Pakistans utrikesdepartement innebär pakten att en attack mot någon av medlemmarna kommer att betraktas som en attack mot samtliga, liknande Natos artikel fem.
– Än så länge ska man dock se det som ett försök till gemensam avskräckning, snarare än att de kan backa upp det med någonting mer konkret, säger Lindh.
USA har länge velat att Europa ska ta ett större ansvar för sin säkerhet. Det nya försvarssamarbetet kan vara ett uttryck för en liknande utveckling i och omkring Mellanöstern, förklarar Lindh.
USA har försökt vända blicken mot Kina.
– I ljuset av det så har dessa länder velat hitta andra komplement till de säkerhetsgarantier man har från amerikanskt håll, säger Lindh, och lyfter Saudiarabien som exempel.
