Den 29 september var ett datum då två avgörande händelser utspelade sig i Erik XIV:s liv. Den 29 september 1560 dog Gustav Vasa, och Erik blev kung. Det blev dock ingen långvarig regeringsperiod. På dagen åtta år senare avsattes han av sina bröder, Johan och Karl, efter att genom åren ha retat upp både Danmark och den svenska adeln.
Men vi tar det från början. Erik var den förste i svensk historia som utan vidare fick tronen i arv. Visst hade det hänt tidigare att en son efterträdde sin far som regent, men under närmare 200 år, från 1275 (sannolikt tidigare, men från detta år vet vi bestämt) fram till 1457, utsågs kungarna vid Mora stenar i Uppland.
Genom tronskiftet från Gustav Vasa till Erik blev Sverige rent praktiskt ett arvkungadöme. Även om Erik i egenskap av Gustavs äldste son tidigt blev utsedd till tronföljare så var relationen mellan far och son långt ifrån okomplicerad. Gustav, som av naturen var misstänksam, var det även mot sin förstfödde, vilket gjorde relationen mellan Gustav Vasa och Erik konfliktfylld. Gustav Vasa hade också höga förväntningar på sina söner och styrde riket med järnhand, vilket skapade en pressad och ibland kylig relation till Erik.