När den nådde våra nordliga breddgrader hade den varit på väg i några år, farsoten som då kallades den stora döden, eller pesta magna av dem som behärskade latin. Vi har kommit att känna den som digerdöden, av de flesta historiker ansedd som den mest förödande epidemi som någonsin drabbat världen.
Råttorna har ofta fått skulden för massdöden, och råttor rådde det verkligen inte någon brist på vid den här tiden. Egentligen var det dock bakterien Yersinia pestis som låg bakom epidemin. Bakterien levde på loppor, vilka i sin tur levde på råttorna. Lopporna föredrog egentligen råttorna, men i 1300-talets smutsiga, trångbodda värld hände det att lopporna sökte sig till människor när värddjuren, som också drabbades av smittan, dog.
Digerdöden var inte heller bara en sjukdom, utan tre olika former av pest: böldpest, blodpest och lungpest. De flesta återgivningar av pesten som låg någorlunda nära utbrottet i tid var skrivna några år senare. Sannolikt hade man annat att tänka på när epidemin härjade med full kraft.
