”Vi kan inte resa från barnen” är en ny historiebok, där vi möter de två missionärerna Per Olof och Elna Wirén som åkte till Kongo. Trots att de fick barn hade de länge sin främsta lojalitet hos det fjärran landet. Boken väcker tankar om vad vi har rätt att lämna och lägga oss i.
Kolbjörn Guwallius har skrivit en släktkrönika om sin mormors föräldrar, Per Olof och Elna Wirén, som var missionärer i Kongo under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Innan paret har bildat familj beger sig Per Olof till Kongo, trots att risken för att dö är stor. I ett brev till Elna föreslår han att de ska förlova sig. Elna svarar ja men vet inte om mannen hon har tackat ja till är död eller levande. Sedermera gör Elna sin gemål sällskap i Kongo och de försöker göra ”hedningarna” till kristna och bygga upp ett samhälle i djungeln.
Tillvaron kompliceras när Elna blir gravid. Dottern Elsa föds i det främmande landet och tillbringar sitt första levnadsår där. Missionens avigsidor visar sig när föräldrarna skickar hem sitt barn till morföräldrarna utan att själva resa med henne. De kommer sedan att få två barn till som de lämnar hemma i Sverige. Ytterligare två barn föds, som får leva med föräldrarna i Kongo. Till slut mäktar makarna inte med att överge barnen längre, och bokens titel är ett citat från deras resonemang kring detta. När de hade slagit sig till ro i Sverige födde Elna ett sjätte barn, som är författarens mormor.
