Krig är sönderbombade städer, människor på flykt och familjer som splittras. Mer sällan tänker vi på vad som följer när kriget är över – barn som blivit vuxna för tidigt, med trauman som lever vidare i generation efter generation.
Min morfar var ett sotalapsi – ett finskt krigsbarn. Han var sex år gammal när han och hans lillebror skickades från Finland till Sverige. Runt halsen bar de en liten lapp med sina namn och födelsedatum. De visste inte vem som skulle möta dem när de kom fram till Tjörn på västkusten, de kunde inte språket och de visste inte när de skulle få träffa sina föräldrar igen. Jag försöker ibland föreställa mig den resan. Hur mycket mod kan man kräva av ett barn som ännu inte hunnit börja skolan?
När kriget tog slut återvände min morfar till ett sönderbombat Savolax. Familjen återförenades, men freden innebar inte att det som hänt gick över. Vissa sår läker inte av sig själva. De blir en del av människan och följer med in i vuxenlivet om ingen hjälper till att bära dem.













