Jag talar om Tage Erlander, Sveriges legendariske statsminister ända från 1946 till 1969. Erlander var med under de så kallade rekordåren när svensk ekonomi gick på högvarv och det fanns gott om skattemiljarder för olika välfärdsreformer.
Men socialdemokraten Erlander var också brydd, eller snarare frustrerad. Oavsett vilka nya, för statskassan dyrbara förslag som han lanserade, kom det ständigt krav från medborgarna och olika intresseorganisationer på ännu mer. Och ännu dyrare.
Ett av Erlanders mest berömda citat handlar just om detta: ”De stigande förväntningars missnöje”, att det alltid finns önskemål om betydligt mer leverans från det offentliga. Även om politik handlar just om att våga prioritera – då resurserna inte är oändliga. Utom för partier likt Vänsterpartiet, som aldrig har haft regerings- och statsbudgetansvar.