Stockholms stads nya satsning har beskrivits som ”punktmarkering” av sexåringar för att stoppa framtida gängkriminalitet. Bakom rubrikerna är verkligheten en annan: barn som far illa hemma och en socialtjänst som försöker ingripa innan en placering blir nödvändig.

När Stockholms stad nu inför MST-CAN för yngre barn har satsningen snabbt fått en tydlig och uppmärksammad inramning i offentligheten. Formuleringar som att socialtjänsten ska punktmarkera sexåringar för att stoppa gängkriminalitet har fått stort genomslag.

Men Emma Ulfsdotter Ljunggren, vd och verksamhetsansvarig för Solega – den aktör som ansvarar för kvalitetssäkring av MST (multisystemisk terapi) i Sverige – ifrågasätter beskrivningen och menar att den kan ge en felaktig bild av vad insatsen faktiskt innebär.

Solega arbetar med handledning, utbildning, metodstöd och uppföljning, medan själva behandlingsinsatserna utförs av socialtjänsten i kommunerna.

Det handlar inte om att punktmarkera sexåringar.

Emma Ulfsdotter LjunggrenVd och verksamhetsansvarig, Solega

Emma Ulfsdotter Ljunggren beskriver MST som en metod med tydliga ramar, där arbetet kontinuerligt följs upp för att säkerställa att det genomförs på rätt sätt. Mot den bakgrunden vänder hon sig mot formuleringen punktmarkering.

– Det handlar inte om att punktmarkera sexåringar för att de inte ska växa upp och bli gängkriminella, det är en missuppfattning.

Hon menar att flera olika begrepp och målgrupper har blandats samman i rapporteringen. Den etablerade MST-modellen riktar sig till äldre ungdomar med allvarliga beteendeproblem, kriminalitet och missbruk.

– Det ena är ju MST, som inte heller punktmarkerar tonåringar, men som är en insats för 12–18-åringar med kriminalitet och drogmissbruk.

Den modellen har funnits i Sverige i över två decennier.

– Vi har jobbat i över 20–23 år i Sverige och i Stockholm med MST, med väldigt goda resultat.

MST-CAN är däremot en vidareutveckling av metoden som riktar sig till en annan målgrupp. Förkortningen står för Child Abuse and Neglect – barnmisshandel och försummelse. Även här menar Ulfsdotter Ljunggren att den offentliga beskrivningen är missvisande.

– Det här har ju egentligen ingenting direkt med något kriminalitetsarbete att göra, utan det här handlar om en målgrupp med barn som far illa.

I hennes beskrivning är det inte barnens beteende som står i centrum, utan den miljö de växer upp i. Det handlar om barn som lever i familjer där det förekommer våld, försummelse, psykisk ohälsa eller missbruk.

– Det här är barn som lever i familjer där socialtjänsten är orolig för hemmiljön. Både barn och föräldrar kan vara i behov av stöd och beteendeförändring för att få en säkrare, lugnare och tryggare miljö för alla i familjen, säger hon och fortsätter:

– Man utgår från att föräldrar gör sitt bästa, men ibland behöver man ta hjälp av MST–CAN för att justera så att det blir bra för alla i familjen. Genom att utgå från alla familjemedlemmars styrkor kan man fortsätta med det som fungerar och förändra det som är problematiskt. Allt är inte fel i familjen.

Fokus ligger enligt henne på att stärka föräldraförmågan och förändra hemmiljön.

En central del i modellen är att arbetet sker i hemmet och i familjens vardag. Teamet anpassar insatserna efter deras situation.

– Så vad man gör, vilket också forskningen stöder, är att man jobbar extremt intensivt på hemmaplan. Tre till fem dagar i veckan är man hemma hos de här familjerna, som har tillgång till teamet dygnet runt alla dagar i veckan vid behov.

Emma Ulfsdotter Ljunggren beskriver hur stödet kan handla om allt från att hjälpa till med myndighetskontakter till att samordna vårdinsatser.

– Man hjälper till praktiskt: öppnar posten, får en förälder att komma i väg till Försäkringskassan. Man jobbar med traumabehandling för alla i familjen.

När satsningen kopplas till gängkriminalitet menar hon att det riskerar att bli en förenklad beskrivning.

– Detta är väldigt lite förknippat med gängkriminalitet.

Samtidigt säger hon att det inte är fel att tala om möjliga långsiktiga effekter. Barn som växer upp i svåra hemmiljöer löper ökad risk för flera typer av problem senare i livet.

– Det är ju möjligt att det blir en effekt i framtiden, men det kan lika gärna vara drogmissbruk, suicid eller kriminalitet.

Hon menar att den nuvarande inramningen till stor del speglar samhällsdebatten.

– Just nu lyser lampan på kriminalitet. Då ska allt handla om det. Man får klick, man får uppmärksamhet.

MST-CAN ska då fungera som ett alternativ, där familjen får en möjlighet att förändra situationen med stöd i hemmet.

– De här familjerna förmår inte ta till sig den hjälp som finns, därför jobbar man hemma hos dem.

Det finns ju ingen som tror att en sexåring är kriminell.

Alexander Ojanne (S)Social- och trygghetsborgarråd, Stockholms stad

Om insatsen inte fungerar kan en familjehemsplacering ändå bli aktuell, men med bättre förutsättningar.

Stockholms stad planerar att genomföra satsningen under tre år, med omkring 90 familjer och till en kostnad på cirka 55 miljoner kronor. Syftet är att pröva modellen i svensk kontext och följa upp resultaten.

Samtidigt lyfter företrädare för Stockholms stad fram satsningen som ett nödvändigt steg för att komma in tidigare i familjer där riskfaktorer redan är tydliga. Social och trygghetsborgarrådet Alexander Ojanne (S) har beskrivit MST-CAN som ett skifte i hur socialtjänsten arbetar brottsförebyggande.

– Det här är brottsförebyggande arbete på riktigt, säger han till SVT.

Han betonar att det inte handlar om att se små barn som kriminella, utan om att identifiera risker i familjen och agera innan problemen växer.

– Det finns ju ingen som tror att en sexåring är kriminell, men vi kan identifiera varningstecken och behöver göra ett arbete när vi ser att riskfaktorerna finns där.

Samtidigt medger han att formuleringar som ”punktmarkering” kan ge en missvisande bild av vad arbetet innebär i praktiken, och understryker att det i grunden handlar om stöd och hjälp.

– Jag hoppas att man inte ska känna sig stigmatiserad av det här. Det här är stöd och hjälp som riktar sig till föräldrarna, för att barnen ska få en tryggare uppväxt.