Den ryska Nestorskrönikan berättar att varjager och skandinaver året 859 kom från andra sidan havet, och att deras mål var att utkräva skatt av čuderna, slovenerna, av merenerna, vepserna och av krivičerna.
Texten i den forntida bönen ”Från nordbornas vrede, herre Gud bevara oss” vibrerar av känslor. Rädslan handlar om varjagerna – den fornryska benämningen på dem som västerut kallades vikingar – och de som färdades i den här riktningen kom i regel från det som i dag är Sverige.
De som först drabbades av dessa krigare i deras lätta, snabbgående båtar, som kunde färdas på både stilla och strömmande floder och var lätta nog att bära mellan olika vattendrag, var esterna, i den gamla texten kallade čuderna, vid Finska vikens södra kust. Därefter reste krigarna vidare längs floden Neva till Ladoga, vilket vi tidigare skrivit om. Sedan slog man i tur och ordning till mot slovenerna och, efter en resa till Onega, mot vepserna, en östersjöfinsk folkgrupp som finns på samma plats än i dag, med en befolkning som nu uppgår till mellan 6 000 och 12 000 personer.
