Miriam Andersén är sångerska och riksspelman. Hon rör sig vant mellan medeltidsmusik, folkmusik, vikingakväden, barock och nyskrivet. Hon ger plats och röst åt berättelser och toner från svunna tider, och flätar samman historien med samtiden.

Nyligen medverkade hon som sångsolist i ett gästspel på Semperoper Dresden. Tillsammans med Semperoper Ballett och Sächsische Staatskapelle framfördes föreställningen ”Vice Versa”. Programmet, som bestod av två dansverk, skapades i samband med att operahuset firar 200-årsjubileum 2025. I verket ”Noetic” kartlägger koreografen Sidi Larbi Cherkaoui de instinktiva mänskliga behoven av att skapa strukturer, knutet till önskan att bryta sig loss från regler. Genom en blandning av västerländsk konstmusik, japanska trummor och sång undersöks mänsklighetens stora frågor. Verket uruppfördes 2014 i Göteborg av Göteborgsoperans danskompani.

– Det är väldigt roligt med blandkonstprojekt som har med levande musik och dans. Verket ”Noetic” pekar mot framtiden samtidigt som det finns paralleller till historien. På liknande sätt som under 1700-talet integreras musik, sång och dans till en scenkonstnärlig helhet. Dansarna skapar geometriska figurer och former, och förmedlar en berättelse om mänskliga relationer och hur människor söker sig fram. Sången är skriven för min röst, spänner över flera oktaver och är både sval och stundtals het. Szymon Brzóskas musik är känslosam och påminner om filmmusik. Den kontrasterar det visuellt svarta och vita som visas på scen. Dansarna har svarta scenkostymer och jag har en strikt mörk fodralklänning och bakåtkammat hår; allt är väldigt stramt. I föreställningen framförs texter av Platon och Horatius, som handlar om det goda och onda. I det berömda textavsnittet om Carpe diem får en yngre människa råd om vad som är viktigt att tänka på i livet.