Varje vecka rekryteras unga till kriminella nätverk. Det politiska svaret är fler poliser, hårdare straff och större fängelser. Men den avgörande frågan uteblir: Varför förlorar unga sin impulskontroll, medkänsla och känsla av samhörighet, frågar sig läraren Henrik Forsslund.
Det börjar i klassrummet. Vi lär barn att läsa och räkna – men lämnar dem ofta oförberedda inför det mänskliga samspelet. Förmågan att hantera känslor, bygga relationer och förstå andra är ingen ”mjuk” fråga. Den är grundläggande för demokratin. När den saknas ökar risken för hat, konspirationer och auktoritära impulser. När den stärks växer dialog, tillit och samarbete – från skolkorridorer till samhällsdebattens mest laddade rum.
Forskning visar att socialt och emotionellt lärande (Sel) har påtagliga effekter. Barn som tränar på att känna igen känslor, hantera konflikter och bygga relationer blir mindre aggressiva och mer empatiska – och bättre rustade för både skola och samhälle. Karolinska Institutet visar att träning i känsloreglering kan minska psykisk ohälsa med upp till 30 procent. OECD konstaterar att elever som deltar i Sel-program i över 30 länder har 20–25 procent högre närvaro. Göteborgs universitet visar dessutom att Sel stärker självförtroende, konflikthantering och relationer, vilket i förlängningen minskar risken för utslagning och gängrekrytering.
Att utbildning ska omfatta mer än faktakunskaper är ingen ny tanke. Aristoteles betonade att mod, rättvisa och vänlighet formas i praktiken – inte bara i teorin. Rousseau lyfte barnets känsloliv som avgörande för att fostra fria medborgare, och Dewey såg skolan som en plats för demokratisk träning, där elever lär sig samarbeta och ta ansvar.
Sel är en modern tillämpning av denna tradition. Genom träning i empati, känsloreglering och konflikthantering förverkligas en bildningstradition som ser människan som helhet: känslomässig, social och intellektuell.
Stoppa gängrekryteringen – börja i klassrummet, inte i fängelset.
I Kanada och Nya Zeeland är Sel en integrerad del av undervisningen. I Nya Zeeland finns det inskrivet i läroplanens kärnkompetenser, och skolor som infört Sel har sett både minskade disciplinära åtgärder och ökad närvaro bland eleverna. Finland har länge kombinerat faktakunskaper med empati och gemenskap, vilket lett till tryggare skolmiljöer och mindre mobbning. Sverige har samma förutsättningar – men saknar fortfarande en nationell strategi.
Barns känslomässiga utveckling måste tas på lika stort allvar som deras kognitiva. Skolan måste vara trygg med tydliga ramar – utan att bli auktoritär. Sel bör införas i läroplanen som en obligatorisk del av skolans förebyggande arbete mot utslagning och kriminalitet. Lärarna behöver fortbildning, så att forskningsbaserad kunskap når hela vägen ut i klassrummen. Det kräver politisk vilja och långsiktiga resurser.
Vi måste mäta mer än Pisa. Följ också skolornas trygghet, sociala utveckling och känsla av gemenskap. Detta handlar inte om ”flum”. Det handlar om att bygga det samhälle vi säger oss vilja ha: tryggt, demokratiskt och hållbart.
Med träning i emotionella färdigheter stärks dialog, tillit och samarbete. På så sätt minskar behovet av att söka samhörighet i gäng, och tilliten i samhället kan ersätta misstron.
Skolan kan inte längre nöja sig med att förmedla faktakunskaper och praktiska färdigheter. Den måste också utveckla empati och emotionell kompetens – och rusta elever för livet.
Stoppa gängrekryteringen – börja i klassrummet, inte i fängelset.
Källor: Karolinska Institutet (2022). Effekter av känsloreglering hos barn; OECD (2020). Social and Emotional Learning: International Perspectives; Löwenborg & Palm (Göteborgs universitet, 2021). Social och emotionell kompetens i skolan.
Henrik Forsslund
Lärare Stockholm
