Ska en ledsen 15-åring få ringa hem till mamma? När fängelset i Kumla börjar ta emot barn som ska avtjäna straff står personalen inför nya, svåra avvägningar.

– Vi ska ha barnens bästa i beaktande hela tiden, säger Johan Fritioff, biträdande kriminalvårdschef.

Telefonärenden är bara ett av många exempel på nya utmaningar som väntar personalen på anstalten i Kumla från och med den 1 juli, då fängelset kommer att börja ta emot barn och unga som dömts för grova våldsbrott.

Glida på linjerna

I början av maj beslutade riksdagen att fängelse ska ersätta sluten ungdomsvård för barn i åldern 15–17 år som begår brott som mord – och den senaste tiden har debatten om sänkt straffbarhetsålder varit het. Nu ligger ett förslag på riksdagens bord om att 14-åringar också ska kunna dömas till fängelse.

– För vår del är det ingen skillnad på åldern. Vi måste hela tiden tänka på vad som är bäst för barnen i den här miljön. Barnen är frihetsberövade, med samma lagstiftning som alla andra som är det, men de är underåriga. Vi behöver vara pålästa så att det här går hand i hand med barnkonventionen, säger Johan Fritioff.

– Som det där med telefon. Ska vi ha överseende med vilka samtal som är lämpliga, jämfört med för vuxna? Är samtalet till gagn för barnet, även om det kanske egentligen inte följer reglementet, så kan vi nog glida lite på linjerna, fortsätter han.

Enligt barnkonventionen har alla barn rätt till att uttrycka sina åsikter, och vuxna måste lyssna och ta hänsyn till vad barnet tycker utifrån dess ålder och mognad.

Barnets bästa ska komma i första hand.

Något som kan vara svårt att förena med anstaltens regler och riktlinjer.

– Det är kriminalvård vi bedriver här. Vi måste utgå från vad som är bäst för barnen i den här miljön. Och jag tycker att vi kan tillgodose det genom att ha en bra skolmiljö, genom att vi har extra mycket personal, sex gånger mer än på vuxenavdelningarna, och att vi har bra behandlingsprogram.

Nya celler

Fängelset i Kumla är den enda klass 1-anstalten, med högsta säkerhetsklass, som kommer att ta emot barn. Det kommer att finnas 16 bostadsrum fördelat på två avdelningar, barnen kommer att bo själva.

Cellerna som Johan Fritioff visar upp är nyrenoverade. Bakom de tunga dörrarna är väggarna ljusa. En säng, ett bord, en stol. En bokhylla. Inte mer än så.

De intagna barnen kommer ha egen dusch och toalett, så är det inte alla gånger för vuxna, som ofta delar cell.

På avdelningarna finns träningsrum och utegård – men rökrutan där har monterats ner.

Barnen kommer inte att ha någon kontakt med vuxna intagna, avdelningarna ligger avskilt.

Murarna runt gården är flera meter höga, ytterligare stängsel och taggtråd gör flyktförsök i princip omöjliga.

Insynen är obefintlig.

– Öppettiderna är annorlunda jämfört med hur det är för de vuxna intagna. Det kommer att vara personal på plats hela tiden, säger Fritioff och berättar att all personal som kommer att jobba med barnen har fått speciell utbildning.

– Många har också relevant utbildning och erfarenhet sedan tidigare. Sedan ska man ha med sig att allt här är individanpassat. Vi kan ha vuxna intagna här som är på barns nivå mentalt, jag är trygg i att vi kommer kunna möta barnen på ett bra sätt i deras behov.

Nytt läge

Johan Fritioff säger att anstalten har som mål att barnen ska få komma till tals i så många processer som möjligt. Och det är något som skiljer sig markant från hur det är för vuxna intagna.

– Vi måste vara ödmjuka inför att det här är ett nytt läge och att vi behöver pröva oss fram. Vi behöver nog ta hjälp från andra aktörer för att säkerställa att vi gör rätt. Det ska vara så mycket självgranskning som möjligt från vår sida.

I fängelsemiljön kan ingripande åtgärder från personal mot intagna vara vardag. Så även på barnenheten.

– Vi måste utgå från att det kommer att ske. Varje gång vi gör något som anses inskränkande för barnet kommer vi att erbjuda samtal och vi kommer behöva följa upp på ett helt annat sätt. Sitter barn avskilt måste vi ha personalnärvaro och vi kommer att erbjuda skolgång även om man är avskild.

”Står rustade”

Många av barnen som döms till fängelsestraff kommer från trasiga hemförhållanden och är inte sällan själva utsatta för olika typer av brott. Johan Fritioff är medveten om att det kan komma att behövas extra stöd för att barnen ska rehabiliteras på ett bra sätt.

– Här kan vi ta lärdom från Sis-hemmen. Men det skiljer sig egentligen inte från hur många av de vuxna på anstalten har det. Vi har duktig personal som kommer se till att barnen och ungdomarna får det stöd de behöver, säger han.

– Vi står väl rustade att ta emot individer som har stora svårigheter.